Därför sitter Magdalena Andersson säkert – är en politisk enhörning
Magdalena Andersson är oppositionens starkaste kort och varken turerna kring El-Haj eller debattören Henrik Jönsson kan få henne på fall.
Men inget parti vill ha en ledare som slarvar.
Fortsätter hon att trampa i klaveret kan det bli ordentlig kris på vänstersidan.
All publicitet är inte bra publicitet, det kan Socialdemokraterna partiledare Magdalena Andersson intyga. Under de senaste veckorna har hon trampat i klaveret upprepade gånger och varje gång har det lett till uppblossande debatter och hetsiga känslor.
Den heliga treenigheten av slarvig kommunikation består i det här fallet av – Jamal El-Haj, Henrik Jönsson och en dålig översättning till tyska. En översättares felaktiga översättning till tyska hade förmodligen inte ens blivit en grej om inte SD hade vädrat svaghet och blod efter de senaste veckornas socialdemokratiska debacle.
Magdalena Andersson har en stark och ohotad ställning i sitt parti. Dels för att hon tog över efter Stefan Löfven, en partiledare som var impopulär hos väljarna och som var känd för sin bristande kommunikativa förmåga. Bara att ”inte vara Löfven” var till hennes omedelbara fördel. Hon blev också symboliskt viktig för partiet som Sveriges första kvinnliga statsminister.
Men inte ens en populär partiledare kommer oskadd ur den sortens turbulens som Magdalena Andersson gett upphov till den senaste tiden.
I fallet med Jamal El-Haj har Magdalena Anderssons hantering varit till skada för Socialdemokraterna. Det tog lång tid för partiet att sätta ner foten och Andersson har, samtidigt som hon distanserat sig från beslutet kring hans framtid, försvarat honom i den offentliga debatten. Det kanske är det mänskliga att göra, men politiskt obegripligt med tanke på att partiet redan distanserat sig från honom.
När det kommer till uttalandet om Henrik Jönssons finansiering var det slarvigt på en nivå som en partiledare med statsministerambitioner inte ska hamna i. Gyttjebrottning och insinuant politisk debatt borde för övrigt alla politiker hålla sig borta från. Det har Socialdemokraterna själva uttryckt tidigare, så fallet ner i gyttjan var extra högt. Uttalandet försvagade också Anderssons egen ställning. Inget parti vill ha en slarvig partiledare och det är inte överraskande att det också kommit intern kritik mot uttalandet.
Magdalena Andersson är fortfarande oppositionens starkaste kort. Förutom att hon är mycket populär hos väljarna var hon ett dragplåster för kvinnor i valet. Och inte bara kvinnor utan det som Moderaterna med skräckblandad förtjusning kallar för ”Magdamoderater” – borgerliga väljare kunde med att rösta på S på grund av Magdalena Andersson. Politiker som kan locka väljare över blockgränsen är politikens enhörningar.
Skulle Magdalena Andersson tappa greppet är vänsteroppositionen riktigt illa ute.
Det vet högersidan. Och det är därför SD ägnar sig åt en sån meningslös debatt som att bråka om ett översättningsfel i en text i en tysk socialdemokratisk tidning.
