Mejla

Peter Kadhammar

Ukraina strider mot Putin för att 1900-talet inte ska upprepas

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ukrainska soldater hjälper en barnfamilj korsa en flod i staden Irpin.
Ukrainska soldater hjälper en barnfamilj korsa en flod i staden Irpin.

KOLUMNISTER

Under Stalin och Hitler dödades fler människor i Ukraina än någon annanstans i världen, skriver den amerikanske historikern Timothy Snyder.

Ukraina är dödens fält i Europa. Den feta, bördiga jorden och landets position mellan öst och väst, och som det ryska rikets vagga, är dess olycka. Det ursinniga motståndet mot de ryska angriparna blir begripligare om man ser det som en kamp mot det förflutna, en förtvivlad strid för att hindra gårdagen att återvända.

 

Man kan läsa tabeller över landets olycka, från försöken att skapa en självständig ukrainsk stat efter första världskriget och fram till vår tid. Bokstäver behövs egentligen inte.

  • Döda i den av bolsjevikerna skapade hungerkatastrofen 1921-23: uppskattningarna varierar mellan 235 000 och 1 000 000.
  • Döda i den av Stalin medvetet utlösta svälten 1932-33: uppskattningarna varierar mellan 3,3 och 10 miljoner.

Svältkatastrofen var Stalins svar på böndernas motstånd mot kollektiviseringen av jordbruket. Miljoner hungrade ihjäl i ”Europas kornbod” eftersom kommunisterna tog skördarna och utsädet i beslag. För att hindra bönderna att fly till andra delar av Sovjetunionen bevakade man delrepublikens gränser, bönder fick heller inte köpa biljetter till långfärdståg.

  • 2 505 personer dömdes för kannibalism åren 1932-33. Det ger en antydan om svältkatastrofens omfattning.

Den kommunistiske journalisten Arthur Koestler bjöds in till Sovjetunionen och mötte denna syn på tågstationerna i Ukraina:

”Kvinnorna lyfte upp sina småbarn mot kupéfönstren; det var ynkliga och erbarmliga ungar med lemmar som stickor, uppsvällda magar och stora dödskalleliknande huvuden som vaggade på smala halsar.”

De var flyktingar i sitt eget land, offer för sadisten Stalin i Moskva. Han såg ukrainarnas motstånd som en personlig förolämpning. De skulle straffas.

Rysslands president Vladimir Putin.

Jag ser på bilderna på dagens flyktingar, jag läste om någon som överlämnade sina barn till främlingar innan han återvände till missilernas krevader och det vinande ljudet från granaterna innan de träffar sina mål. Man kan inte undgå att tänka på den nye sadisten i Moskva som ser ukrainarnas motstånd som en förolämpning. De ska straffas. Upphör inte motståndet hotar han att förinta dem som nation.

  • 70 868 ukrainare avrättades i Stalins utrensningar av misstänkt politiska motståndare 1937-38.
  • När tyskarna invaderade Sovjetunionen 1941 började de systematiskt mörda judar: 1,6 miljoner i Ukraina.
  • 200 000 tatarer på Krimhalvön deporterades av Stalin till Sibirien och Centralasien. Ett helt folk. Han anklagade dem för att ha samarbetat med tyskarna.
  • Döda i den av kommunisterna skapade svälten 1946-47: uppskattningarna varierar mellan 100 000 och 1 000 000. Svälten framkallades därför att skördar togs i beslag.

Siffrorna ropar ur boksidorna.

På nätet ser jag rapporter från staden Vinnytsia. Putins soldater skjuter granater. Jag slår upp Vinnytsia i ett verk om Förintelsen i Ukraina: 186 384 döda civila under andra världskriget. 93 procent av dem var judar.

Så kan man fortsätta att läsa, låta pekfingret följa siffrorna.

 

Massmorden i Sovjetunionen var till stora delar dolda för världen. Stalin svälte Ukraina till underkastelse men ytterst få rapporter om katastrofen nådde omvärlden. En kommunist som Arthur Koestler höll tyst, förskönade, konstruerade ursäkter och skruvade förklaringar.

Tills insikten om vad han upplevt drabbade honom och han bytte sida.

Hitlers förintelse av judarna var också till stor del dold.

Efter kriget kunde många säga: Vi visste inte.

Men oftast vet vi.

  • Statistik från FN:s flyktingorgan UNHCR: Den åttonde mars hade 2 011 312 ukrainare flytt sitt land.

Det ryska angreppet är motsatsen till Hitlers blixtkrig. Angreppet har pågått sedan 2014. I lugn och ro byggde Putin upp invasionsarmén, i lugn och ro förberedde han det slutgiltiga anfallet. Han pratade inte ens om fred, han utfärdade ultimata som han visste var orimliga.

 

I en bok om Förintelsen, ”The Shoah in Ukraine”, finns några märkliga rader av historikern Omer Bartov:

”Vi har just lämnat bakom oss det blodigaste århundradet i världshistorien och tycks vara på väg rakt in i ett som kan visa sig bli ännu blodigare.”

Ukrainarna vet. I 30 år har de mödosamt arbetat för att skapa en demokrati ur ett arv av förtryck, krig, mord, fördrivningar.

De vet.

Vi vet också.

Vad är vi beredda att betala för att 1900-talet inte ska komma tillbaka?

 

ANNONS

Barnen drabbas alltid värst - Ge en gåva till barnen i Ukraina nu.

Extern länk från UNICEF

Klicka här

Av: 

Peter Kadhammar

Publisert:

LÄS VIDARE

Liverapportering: Ryska invasionen av Ukraina

ÄMNEN I ARTIKELN

Rysslands invasion av Ukraina

Europa

Ukraina

Förintelsen

Timothy Snyder

Sovjetunionen

Vladimir Putin