Miljonskadestånd för historiska myntstölden
Friad för att ha sålt stulna mynt – dömd till miljonskadestånd för samma brott.
Den största härvan i det svenska kulturarvets historia har onekligen fått en udda juridisk upplösning.
Tid har passerat sedan denna stora härva senast uppmärksammades, varför det finns anledning att inleda med en resumé.
Kungliga myntkabinettet, en myndighet som har anor från 1500-talet och som någon mardröm till byråkrat har döpt om till Ekonomiska museet, inledde 2013 en inventering av samlingarna.
Det upptäcktes att värdefulla föremål var försvunna och sannolikt sålda på auktion eller till privatpersoner.
Mest uppseendeväckande var den ryska familjerubel från 1836 föreställande tsar Nikolaj med hustru Alexandra som gick på auktion.
Den inbringade över en halv miljon, vilket gör det till ett av de dyraste mynten som någonsin har sålts i Sverige.
Misstankarna riktades mot en anställd som i flera år haft fri tillgång till museivalven.
Mannen åtalades för sex fall av grovt häleri, det påstods att han tagit emot mynten från en tjuv och krängt dem för sammanlagt 3,7 miljoner kronor.
Men det gick inget vidare för åklagaren. Friande dom i tingsrätten och hovrätten, då brotten var preskriberade.
Därför behövde mannen inte heller betala det skadestånd som Statens historiska museer krävde.
Men så lade sig Högsta domstolen i. Justitieråden struntade i brottet, men bestämde sig för att sätta tänderna i skadeståndet.
Preskriptionstiden är tio år. Om klockan börjar ticka den dagen som mannen fick mynten av tjuven, är det kört.
HD såg dock annorlunda på saken. Nedräkningen inleddes 2009, då mannen påstås ha börjat sälja mynten.
Det blev därför en ny förhandling i hovrätten, men bara om skadeståndet. En förhandling mellan staten och den i brottmålet friade mannen.
Och i dag meddelades domen.
Mannen har hela tiden hävdat att han ärvt och fått mynten. Något suckande konstaterar domstolen att dessa påståenden är ”osannolika”.
I domen framgår även att domstolen finner det ”slående” att så många av de mynt som mannen sålt är av samma typ som saknas från museet.
Hovrätten anser att staten lyckats visa att skadestånd ska betalas ut för vissa av föremålen.
Kravet på nästan fyra miljoner bantas ner till 1,5 miljoner.
Det kan te sig förvirrande att en person som frias för ett brott ändå kan åka på skadestånd för samma gärning.
Men det finns praxis som säger att det är fullt möjligt. Jag ska inte trötta ut läsaren med det juridiska finliret, det räcker med att konstatera att skadestånd tillhör civilrätten och är en annan sak än straffrätten, som häleri faller under.
Med dagens dom sätts sannolikt juridisk slutpunkt för denna ovanliga härva.
Sorgligt nog saknar museets samling fortfarande över 1 000 föremål. Ett arv från våra förfäder har försvunnit.
Ett arv som hade någonting att lära oss om ekonomi om handel, om historia och kultur.