Ukrainsk man riskerar utvisning – till Ryssland
En man i häktets gröna kläder och tunt hår.
Denne ukrainare vill den svenska staten utlämna till Ryssland, av alla länder.
Det var en udda förhandling som hölls i Attunda tingsrätt denna regntunga och blåsiga torsdag i en junimånad som inte tycks vilja förstå att sommaren är här.
Det är lagen om utlämning för brott, paragrafer som inte används varje dag, som har plockats fram.
Det må låta uppseendeväckande att justitieminister Gunnar Strömmer är inblandad i ärendet, politiken ska ju hålla sig så långt som möjligt från domstolarnas tillämpningar av lagen, men den här delen av juridiken är ett undantag.
Justitieministern har beslutat att Ryssland måste lämnade in en detaljerad begäran om utlämning senast den 28 juni.
Mannen, som ser äldre ut än sina 37 år, lyssnar på tolken och tittar sig då och då omkring.
Han är i Ryssland misstänkt för vad som svensk domstol i ett tidigare beslut har tolkat som bedrägeri i form av urkundsförfalskning.
Mer än så vet jag inte om anklagelserna, då utredningen är omgärdad av hysch-hysch.
Till Sverige kom mannen för tre veckor sedan. Han var internationellt efterlyst och greps på Arlanda.
Han är född och uppvuxen i Ukraina och flyttade till Ryssland, varifrån han flydde med sin familj då Putin invaderade hans hemland.
Efter något år i Turkiet kom han så till Sverige för att söka asyl.
Rådman Malin Hjalmarson tittar upp och vänder sig mot en skärm på väggen, då åklagare Isabelle Bjursten deltar i förhandlingen på länk.
Frågan som ska besvaras är om anhållandet ska bestå. Häktning är inte ett frihetsberövande som existerar i det här sammanhanget.
– Stängda dörrar, kräver åklagaren.
– Det motsäger vi oss, svarar advokat Ted Dahlqvist.
Diverse juridiska piruetter följer, det slås i lagboken, detta är som sagt sällan bevandrad juridisk terräng, åklagaren förklarar att det kunde förutsättas att ”den andra staten” vill att det ska vara sekretess.
Det blir stängda dörrar, den ende närvarande journalisten körs ut.
Hur en rysk bedrägeriutredning kan äventyras av att denna förhandling förblir offentlig är inte alldeles enkelt att förstå, men jag antar att Putin inte har någonting emot den generositet tingsrätten visar honom.
SMHI har varnat för skyfallsliknande regn och utanför domstolens fönster gör Sollentuna centrum sitt bästa för att se så dystert ut som möjligt.
Då och då plingar det till i högtalarna, förhandlingar börjar, vittnen kallades till olika salar, konkurser, mord, stöld, skattebrott ... rättvisans kvarnar må mala långsamt, men de maler.
Att sätta en brottsmisstänkt person på ett plan till Moskva är inte oproblematiskt.
”Situationen för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Ryssland har på senare år kraftigt försämrats”, skriver regeringen på sin hemsida.
Att sätta en man från det land som Putin ger skulden för ett krig han själv är ansvarig för på det planet, är av lätt insedda skäl än mer komplicerat.
Risken för att han skulle råka mycket illa ut är uppenbar. Det har landsmän till honom blivit. Godtyckliga gripanden, tortyr, mord.
I Attunda tingsrätt läggs minut till minut, i korridoren kommer och går människor med sina förhoppningar och sina farhågor och drömmar och rädslor.
Om Högsta Domstolen anser att det finns hinder mot att lämna ut mannen, exempelvis på grund av risk för förföljelse, kommer Åklagarmyndigheten ingenstans med sin vilja att vara Ryssland behjälplig.
Då kan för övrigt inte heller regeringen göra någonting.
Jag fördriver min väntan med att scrolla i mobilen.
Ebba Busch uttalar sig sammanbitet efter den senaste opinionsmätningen, militären är inblandad i en stor sökinsats i skogar utanför Stockholm, en insats som kopplas till förra sommarens mord på två pojkar, Varberg planerar att resa en staty över Lenin.
Efter en dryg timme är det dags för beslut. Mannen leds in mellan två vakter och sätter sig bredvid sin advokat.
Han nekar till brott och hävdar att han blivit lurad av en kompanjon. Nu sitter han och tittar tomt framför sig.
Domare Hjalmarson meddelar att mannen ska vara fortsatt anhållen.
”En kopia på beslutet skickas till chefen för Justitiedepartementet”.