Mikaels misstänkte mördare är en månad för ung för livstid
Tre dagar efter sin 18-årsdag häktades i dag en man som misstänkt för mordet på Mikael i Skärholmen.
Kortsnaggat hår, skägg, självsäkra ögon som lojt betraktar åhörarbänkarna i sal 7 i Södertörns tingsrätt och dess trängsel av reportrar och fotografer.
En journalist från Polen frågar viskande i mitt öra om den misstänktes gröna kläder är häktets, jag nickar jakande till svar.
Det är så här det är nuförtiden, morden och sprängningarna i Sverige drar till sig den internationella pressens intresse, på brottplatser och rättegångar dyker de upp, nyhetsjägare och krönikörer från Norge och Frankrike och Japan.
Statsåklagare Ove Jäverfelt håller en kort redogörelse, mord i Skärholmen den 10 april i år, misstankarna är på den högre nivån, sannolika skäl, stängda dörrar begärs.
18-åringens intresse för publiken har svalnat, han tittar tomt framför sig, ansiktet uttrycker inga känslor.
Men så är det inte heller hans första häktningsförhandling. Det var samma visa för bara några veckor sedan, anklagelser om mordförsök och kidnappning efter en skottlossning i Vårberg.
Det är således en redan häktad person som nu är på väg att bli häktad för ytterligare ett brott.
Möjligen är det på väg att klaras upp nu, mordet som fick justitieminister Strömmer och oppositionsledare Andersson att rycka ut till förorten och inför tv-kamerorna bli utsatta för offrets anhörigas vrede.
Men från häktning till fällande dom är steget långt och advokat Harri Keränen bläddrar lite i sina papper innan han tittar upp mot domaren och berättar att hans klient bestrider brott.
Vi, journalisterna, körs ut, ut till korridoren där åklagare och advokater och brottsoffer och vittnesstödjare går fram och tillbaka, på väg in och ut ur salar, huvudförhandlingar, häktningsförhandlingar, förberedande förhandlingar.
Det är en vanlig dag i straffrättens Sverige och från Umeå kommer rapporter om att en man dömts till 18 års fängelse för att ha slagit ihjäl en kvinna han träffade på Tinder.
I Södertörn pågår en rättegång om ett annat mord, det skede i mars, en man jagades genom Bredäng, mordet filmades, vittnen beskrev det som ”en ren avrättning”.
En av alla dessa dödskjutningar som snabbt fladdrar förbi i nyhetsflödet och blir ännu en pinne i en synnerligen dyster statistik och en debatt utan början och utan slut.
Men än finns det mord som når igenom bruset, som lever kvar i det kollektiva minnet, tolvåriga Adriana, Karolin Hakim som sköts till döds med sitt barn i famnen, Soha, som sprängdes ihjäl i Uppsala strax efter att hon tagit lärarexamen.
Och Mikael, som var på väg till badhuset med sin son och sa ifrån mot ett stöddigt ungdomsgäng.
Om inte om fanns.
Om den unge efterlyste mannen bara gripits några dagar tidigare för det misstänkta mordförsöket i Vårberg hade Mikael ännu levt.
Om den misstänkte bara varit en dryg månad äldre hade han riskerat livstids fängelse.
Men om finns och han var ännu 17 då de dödliga skotten i Skärholmen föll och i händelse av fällande dom rör det sig om maximalt sju-åtta år.
Jag skulle inte bli förvånad om det här mordet leder till nya lagar:
De trösklar som uppstod då förbudet mot lagens strängaste straff för myndiga under 21 år för några år sedan slopades, har än en gång blivit synliga.
Efter en kvarts väntan släpps vi in i sal 7 igen.
Samhället, myndigheter, har försökt hjälpa och styra upp den unge mannen med den trotsiga blicken i flera år.
Han har varit känd av polisen sedan tidiga tonår, misstänkts för rån och misshandel, dömts för narkotikabrott, Socialtjänsten har i ett utlåtande suckande beskrivit en ”eskalerande utveckling”.
Det är en tröstlös berättelse och en väg kantad av goda föresatser mot den katastrof som statistiskt sett skulle inträffa förr eller senare.
Rådman Michael Mackiewics meddelar sitt beslut, bevisen är tillräckliga för häktning som på sannolika skäl.
Klockan är 13.30 och den unge mannen sträcker fram händerna mot häktets vakter som sätter på honom handfängsel och varsamt leder ut honom genom en sidodörr.
