Att få barn är inte en mänsklig rättighet
SVT:s dokumentär "Vi ska ha barn". är så smärtsam och sorglig, att den nästan inte går att se. Alla borde ändå göra det, eftersom frågan om surrogatmödraskap står på marknadsliberalernas To do-lista ihop med allt det andra som vi heller aldrig trodde skulle bli verklighet i Sverige.
Hittills har diskussionen handlat om de fattiga kvinnor som säljer sin kropp för att barnlösa singlar och par med tillräckligt mycket pengar ska få bli föräldrar. Absurt nog kallas de för surrogatmödrar, trots att de aldrig betraktas som just mödrar – de ska ju bort ur bilden så snart som möjligt.
"Vi ska ha barn" handlar inte om dem, utan om den största kommersiella surrogatagenturen i Sverige, Nordic surrogacy. Eftersom de vill göra pengar, godkänner de varje ansökan.
När Tommy och Maria, som närmade sig de 70, ville ha barn, sa agenturen: Det ska vi ordna! Socialtjänsten, som fann Tommy och Maria både för gamla och oorganiserade, tyckte annat, och tog ifrån dem tvillingarna. Nu menar Tommy och Maria att de har blivit utsatta för åldersdiskriminering.
Fallet må vara extremt, men det pekar ändå in den obarmhärtiga frågan: är det en mänsklig rättighet att få uppfostra ett barn? Nej, självklart inte.
Som Kajsa Ekis Ekman skriver i boken ”Varat och varan” kan inte längtan efter att få bli förälder, inte ens om den är så stark att den blivit en livssorg, betraktas som en rättighet. Mänskliga begär och mänskliga behov är inte samma sak.
Kajsa Ekis urskiljer två parallella berättelser: I progressiva Sverige säger exempelvis RSFU att surrogatmödrarskap är viktigt för att bryta normer och fördomar kring hur en riktig familj ska vara; traditionella kärnfamiljer är gammaldags och så vidare.
I konservativa USA argumenterar man tvärtom: surrogat stärker den traditionella kärnfamiljen. Mamma, pappa, barn är samhällets fundament och bäst är naturligtvis att barnet har åtminstone den ena förälderns gener.
Eftersom frågan handlar om det som många menar är meningen med livet – att reproducera sig – kan man skräddarsy argumenten beroende på kultur och ideologi.
Genom att kalla det för ett ”kontrakt” förespeglas att det är två jämbördiga parter som förhandlat fram en affär.
V, S och SD vill ha ett internationellt totalförbud. MP har inte bestämt sig och även KD tycks vela. M, L och C – riksdagens mest marknadsliberala partier – vill legalisera altruistiskt surrogatmödraskap, det vill säga, att det ska vara tillåtet för kvinnor att utan betalning hjälpa barnlösa.
Den här mildare varianten vore ett första steg mot en total legalisering. Som Kajsa Ekis upplyser, har USA och Storbritannien sedan flera år altruistiskt surrogatmödraskap. Amerikaner och britter åker ändå till Indien, eftersom det nästan är omöjligt att finna nån hemma som gratis vill bära, föda och lämna bort ett barn.
Det finns inga kompromisser att göra. Varje reglering är en legitimering av kvinnor och barn som handelsvaror.