Att ta spjärn mot argument som ingen framfört är ett billigt trick
Anna Kinberg Batras nya mantra, "det går inte att låtsas som om SD inte finns", är i grund och botten ett billigt trick. Hon påstår något som inte har med verkligheten att göra, polemiserar mot det falska påståendet för att därefter genomföra en politisk kursändring.
Ingen har försökt låtsas som om SD inte finns, inte ens Kinberg Batra. Tvärtom har alla varit extremt medvetna om SD:s existens, den svenska offentligheten är besatt av SD.
De övriga partierna i riksdagen har bestämt sig för att isolera Sverigedemokraterna just för att de ser SD så tydligt och är så medvetna om vad partiet står för.
Genom att använda semantiska rökridåer mildrar Kinberg Batra sin kursändring och försöker framstå som den enda förnuftiga: Men kolla, där borta i hörnet står ju ett parti som alla låtsas missa! De ska väl också få vara med!
Stefan Löfven är inte bättre. Minns hans portalargument för att tillåta tiggeri på gator och torg: ”Det går inte att förbjuda fattigdom.”
Finns någon människa i hela Sverige som tror att man kan förbjuda fattigdom? Menar Löfven att Sveriges riksdag fram till 1964 hade försökt ”förbjuda fattigdom”? Det var då lagen mot lösdriveri och tiggeri upphävdes.
Löfven är inte så dum att han tar sitt eget argument på allvar. Det var ju bara en taktisk manöver för att slippa bestämma sig. Han hittade på ett argument som ingen framfört och polemiserade mot det.
Nu har Löfven uppenbarligen fått för sig att han kan lagstifta mot fattigdom, "på något sätt måste detta få ett stopp", och flaggar för förbud eller, ännu sensationellare, att samhället ska sanktionera yrkestiggeri genom att utfärda tillstånd.
Det pratas mycket om den ruttna politiska kulturen i USA. Ryggradslösa politiker. Lögner. Skeva verklighetsbilder. En president för vilken orden saknar moralisk mening: de är bara verktyg för manipulation och maktutövning. Den viktigaste lärdomen Donald Trump ger oss är att språket är det viktigaste maktinstrumentet som finns. Ord betyder något, både de lögnaktiga och de sanna, och de slafsigt utvräkta lika mycket som de noggrant genomtänkta. Kinberg Batra och Löfven borde begrunda det.