Den store författaren sköt sig under telefonsamtalet
WOODY CREEK, COLORADO. Tavernan i Woody Creek uppe i Klippiga bergen var Hunter Thompsons stamhak.
Han var hippiegenerationens krönikör och motorcykelgängens, och det glada 60-talets. Om det var så glatt. Fyllt av droger i alla fall och Thompson provade allt som fanns och slutade aldrig.
Väggarna i tavernan är täckta med affischer och polaroidbilder av gäster. Servitrisen placerar mig under valaffischen för Thompsons kandidatur för posten som sheriff i den närbelägna skidorten Aspen 1970. En knuten näve. Han rakade skallen, kallade sin konservative motståndare ”min långhårige opponent” och vann majoriteten av rösterna i Aspen men förlorade den omkringliggande landsbygden.
Parollen var Freak Power – Knarkarmakt, De utflippades makt.
I baren sitter en gammal man med cowboyhatt på skallen. Över honom hänger en affisch med Hunter Thompsons porträtt.
Mannen i cowboyhatt heter Michael och kom till Woody Creek samma år som Thompson, 1969. Thompson köpte Owl Farm, Ugglefarmen, för arvodet för sin bok om Hells Angels. Michael hade varit soldat i Vietnam. Han har en farm med hästar och mulor neråt vägen.
– Hunter brukade ha sitt hagelgevär i en golfbag. Ta inte ut geväret hemma hos mig sa jag till honom. Tar du ut geväret skjuter jag dig.
Michael vilar vänsterarmen på bardisken.
– Det hade jag nog inte gjort. Men jag hade skjutit framför fötterna på honom. Han hade alltid geväret i golfbagen, jag vet inte varför. Vi har alla våra egenheter.
Hur var han?
– Ett arsle och en bra man. Som vi alla. Du skulle ha varit med mig i Vietnam sa jag till honom. Jag var där från 1963 till 69.
Thompson levde i kaos och droger, de gav honom näring litterärt, främst i den fantastiska boken om Las Vegas. Han var en idol för det drogliberala USA.
Las Vegas-boken blev en förvånansvärt bra film med Johnny Depp.
Thompson var en av det amerikanska 1900-talets stora författare. Han skrev bara en handfull böcker. Han var rolig och en fantastisk stilist. Farmen uppe på berget och tavernan i Woody Creek var hans värld som han ibland lämnade för reportageresor som det alltmer sällan blev något av.
Jag beställer en bisonburgare. Servitrisen Lydia säger att Thompsons beundrare brukar komma mest på sommaren. Då är det fullsatt.
Ett par sätter sig vid bordet bredvid. De har åkt hit från Denver för Thompsons skull. Hon är hårfrisörska, han arbetar med marknadsföring, har studerat kreativt skrivande på universitetet och hyser ambitioner som poet.
Jag äter min burgare och kör uppför berget någon kilometer. Där är Ugglefarmen. Änkan Anita bor kvar. Hon driver en stiftelse som vårdar Thompsons litterära arv och hyr ut en gäststuga på tomten via Airbnb. Hon tar helst emot tidigare gäster eller sådana som har rekommendation. Nya får ställa sig på väntelista och teckna sig för minst tre nätter.
12 000 kronor natten.
Sådan är Hunter Thompsons attraktion.
Jag har mailat men inte fått svar. Funderar på att gå upp till stockvirkesvillan och knacka på men avstår därför att infarten klädd med skyltar: Privat område, Tillträde förbjudet, Övervakningskameror, Keep Out.
På uppfarten står en Toyota Prius.
Hunter Thompson sköt sig med en revolver 20 februari 2005 medan han talade med sin fru i telefon. 67 år gammal var han bruten kroppsligen och själsligen efter ett liv med knark och sprit. I rummet bredvid fanns hans son och barnbarn.
Han lämnade ett avskedsbrev, 51 ord, bland annat:
”Inget skoj mer… 67. Det är 17 över 50. 17 mer än jag behövde eller ville ha. Trist. Jag är alltid grinig. Inget roligt – för någon… Spänn av – Det kommer inte att göra ont.”
Johnny Depp och andra vänner sköt upp hans aska med en hemmagjord kanon.
1960-talet var slut.
– Hunters aska förgiftade vattnet och jag sa att jag inte tänkte fiska på flera dagar, säger Michael.