Siste beatpoeten har lämnat skrivmaskinen
Lawrence Ferlinghetti har blivit 96 år och möter inte gärna journalister längre. Han föreslår att jag ska ringa till hans hem i norra San Francisco.
En gammal mans röst, men pigg.
Han är den siste i beatgenerationen, 50-talets motkultur, nu vårt gemensamma arv. Hans diktsamling ”A Coney Island of the Mind” har sålt i en miljon exemplar. Ferlinghetti redigerade och publicerade en av 1900-talets viktigaste dikter, Allen Ginsburgs ”Howl”.
Du är poet, förläggare och grundare av den världsberömda bokhandeln City Lights, säger jag. Ditt liv har cirklat kring - papper.
Det kluckar i luren.
– Vi är moderna på City Lights. Våra skrivmaskiner finns numera på Smithsonian Museum.
Den digitala omvälvningen har sitt centrum i Ferlinghettis hemstad.
– Den första industriella revolutionen drevs av arbetarklassen. 70 procent av dem var med i facket. Nu har det uppstått en ny klass. De är inte kroppsarbetare, inte manschettarbetare … Inte ens tio procent av löntagarna är med i facket längre och knappt någon i Silicon Valley.
För ett ögonblick tystnar det i luren.
– Gemensamt för dem är att de bär ryggsäckar. På en axel. I ryggsäckarna har de datorer. De sitter på kaféer och tittar i sina datorer eller telefoner. De kan vara fyra runt bordet men är uppslukade av sina apparater. De talar inte med varandra!
Han låter mer road än arg.
– Var här nu! sa man på 60-talet. Var någon annanstans nu! är dagens lösen. Det måste vara ensamt i deras hjärtan när de alltid talar med någon som är långt borta.
B e a t handlade om människor utanför det etablerade samhället. De fattiga, de udda. Det var en kulturell revolution. Dagens omvälvning är den motsatta.
– De kommer med väskor fulla med pengar men saknar stil. Jag känner inte igen stan.
En av de få saker som inte ändras är City Lights, boklådan som en gång var centrum för förändring. Mycket böcker, mycket folk. Ferlinghetti är inte den som vojar och lever kvar i tiden när Kerouac var i stan och Dylan besökte City Lights.
– Förr tog det månader att arrangera en poesiturné. Nu går det på ett par timmar. All teknik handlar om vad vi gör med den. Det är klart jag använder dator. Men synen har blivit sämre.
Säger den siste beat poeten.