Tidöregeringen hugger mot sossarnas existens
Det är otroligt vad det ljugs om sossarnas A-lotteri.
Partiernas lotteriverksamhet har aldrig tidigare uppfattats som ett problem, hösten 2022 var samtliga riksdagspartier överens om att fortsätta den ordning som vi haft sen 1956.
– Det är dags att strypa pengakranen, säger SD nu.
Det säger de bara för att de plötsligt sitter med en sån massa makt, att de knappt vet var de ska göra av den. Och regeringen rantar efter SD, för den kan inget annat göra.
S drar in 32 miljoner om året på sitt A-lotteri. Inte 130, som lögnfabriken påstår.
Alla partier får bedriva lotteriverksamhet. Moderaterna startade M-lotteriet 2020, som redan året därpå plussade partikassan med 4,7 miljoner netto.
Trots detta påstår propagandisterna att systemet är konstruerat till Socialdemokraternas fördel. ”De snedvrider konkurrensen”, hävdar man.
Plötsligt gäller alltså inte den annars så heliga marknadsekonomins mekanismer. På just detta område vill borgerligheten prata om fair play och alla aktörers lika förutsättningar. Sånt de aldrig annars bryr sig om.
Det här är en rest från det gamla sosse-Sverige, gnölar de. Den rödrasiga korruptionen på Sveavägen.
Tidöpartierna vet mycket väl att det inte är A-lotteriet som är orsaken till att Sverige de senaste tio åren halkat ner i Transparency Internationals korruptionsindex.
De vet naturligtvis också att en dragning i månaden inte skapar ”spelmissbruk”.
Det är ett fult spel som pågår.
Och sossarna står ovanligt ensamma i det här, för vad bryr sig folk i deras mossiga tombolaverksamhet?
– De försöker strypa vår yttrandefrihet, vädjar Magdalena Andersson.
Det är värre än så.
Tidöregeringen hugger mot sossarnas existens. Inte så att S är beroende av pengarna, vilket de blåblå också vet, men genom att attackera A-lotteriet slår de ändå mot den socialdemokratiska kroppen.
Vi kan kalla det för vad det är: stalinism. På riktigt.
Stalinism behöver inte ha med lojalitet till Josef Stalin att göra. Stalinism handlar om att man löser ett politiskt problem med organisatoriska medel, under förevändningen att man försvarar stora värden. Man ger sig på fiendens kropp; avrättar, stympar, stänger ute, plockar bort.
Moskvarättegångarna 1936–1938, som skulle rena revolutionen, är ett exempel.
Ett annat är den nya terroristlagstiftningen, som i namn av den nationella säkerheten kraftigt inskränker yttrandefriheten.
All sorts cancelkultur, så klart.
Pensionsgruppen, där de främsta kritikerna av det nuvarande systemet, SD och V, fram tills häromdagen inte fick närvara, med argumentet att de är ”extremister”. (Nu får de vara med, om de svär trohet åt systemet de vill göra om.)
S är inte sämre än andra på den sortens arbetsmetoder.
”Att strypa sossarnas pengakran”, är ett slags stalinism våren 2023. Man hugger mot fiendens fysik; ett lotteri. Bara för att man kan.