Pinsamt att politikerna köpte deras lögner
Fem år. Så länge har USA:s ockupation av Irak pågått. En miljon liv och tre tusen miljarder dollar senare konstaterar Jan Guillou att det trots detta fortfarande finns hopp i vår galna värld.
Efter den 19 mars är vi inne på år 6 av ockupationen i Irak. Kostnaden i irakiska människoliv uppgår till en miljon liv, inklusive den hängde Saddam Hussein. Kostnaden i pengar är hittills, enligt den amerikanske nobelpristagaren och förre världsbankchefen Joseph Stieglitz, 3_000 miljarder dollar.
Gör en tankepaus där och försök föreställa er hur mycket 3_000 miljarder dollar är. Försök tankeexperimentet vad en sådan väldig penningsumma hade kunnat betyda i fredliga satsningar, exempelvis återuppbyggnad av Afghanistan eller utrotning av hiv i hela världen.
För sex år sedan var de liberala tidningarna i Skandinavien entusiastiska inför kriget. Våra ledarsidor var med redan under den psykologiska förberedelseperioden när Bushregimen började hamra på krigstrummorna.
Numera anses det lite ofint bland liberaler att påminna om vilka krigsargumenten var. Därför är det ånyo dags att påminna om det.
Bush och hans grabbar påstod att Iraks kärnvapenprogram fortfarande var i full sving. Bluffen hängdes upp på dokument från Niger som senare visade sig vara förfalskade.
USA:s utrikesminister Colin Powell höll en hel soloföreställning i FN där han lade fram det ena beviset efter det andra för att det fanns stora mängder kemiska och biologiska massförstörelsevapen i Irak. Allt visade sig lögnaktigt.
Bush och hans grabbar påstod att Irak hade ”kopplingar” till al-Qaida och var ett terroristnäste. Men då fanns inga dylika terrorister i Irak. I dag däremot är Irak en tummelplats för all världens jihadister.
Bush och hans grabbar påstod, nej försäkrade, att de irakiska massorna skulle hälsa de amerikanska soldaterna som befriare och bombardera dem med blommor (i dag har 4_000 amerikanska soldater dödats). Ockupationen skulle inte behöva vara längre än tre månader, därefter skulle demokratin blomstra i Irak. Det fanns ingen risk för att den historiska konflikten mellan Iraks sunni- och shiamuslimer och kurder skulle blossa upp på nytt och oljeproduktionen skulle snabbt kunna höjas från 3 till 6 miljoner fat om dagen.
Det allra finaste med det kommande kriget var ändå, enligt Bush och hans hejdukar, att den nya blomstrande demokratin i Irak snabbt skulle sprida sig över hela Mellanöstern, som en sorts omvänd domino-effekt.
När Bush deklarerade kriget mot terrorismen 2001, då alla som inte var med honom var mot honom, var det Usama bin Ladin som var skurken. Enligt Bush skulle denne man infångas ”död eller levande”.
Därför var det åtminstone i militära termer logiskt att börja kriget i Afghanistan, den mest sannolika platsen att fånga Usama bin Ladin död eller levande. Det gick som bekant inte så bra, varför kriget i Afghanistan snart påstods handla om att befria de afghanska kvinnorna.
Ett viktigt led i förberedelserna för krig mot Irak var därför att byta skurk. Propagandan från Vita huset i Washington var snart till den grad så framgångsrik att 70 procent av amerikanerna verkligen trodde att det var Saddam Hussein som låg bakom attacken den 11 september. Usama bin Ladin hade förvandlats till Saddam Hussein.
Det är djupt pinsamt att så många ledande europeiska politiker inte bara svalde den här propagandan och lögnsörjan utan till och med vidarebefordrade den. Storbritanniens premiärminister Tony Blair försäkrade att Saddam Hussein bara behövde ”45 minuter” för att förbereda anfall med massförstörelsevapen mot Europa. Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen jamsade med. Brittiska och danska trupper skickades till kriget. Sverige skickade inte trupper, som folkpartiledaren Jan Björklund krävde. Vi nöjer oss med att sälja avancerade vapen för att stödja den amerikanska krigsansträngningen.
I dag säger den amerikanske presidentkandidaten John McCain att han kan tänka sig att amerikansk trupp blir kvar i Irak i 100 år. Vad de demokratiska presidentkandidaterna har för avsikter är mer oklart. Problemet är att ett amerikanskt tillbakadragande skulle tolkas som att USA förlorat ännu ett krig och det är komplicerat för en president i ett så nationalistiskt land att dra på sig en svekdebatt av stora proportioner inför kommande valkampanjer.
Så världen är galen? Jepp.
Terrorismen finns, men den odlas och finansieras inte i de länder som ockuperats utan i Saudiarabien, som näst Israel är
USA:s närmaste allierade i Mellanöstern.
De kommande dagarna ska det bli synnerligen intressant att läsa de skandinaviska ledarskribenternas jubileumstexter. Somliga har nämligen slutat vifta med den amerikanska flaggan. Det finns alltså lite hopp även i en galen värld.