Golf med Åkesson hjälper bara Sverigedemokraterna
"Nästa jävel som ojar sig över hur synd det är om alla snälla muslimer när det ligger blödande norrmän på gatan kommer avföljas!”
Så twittrade Jimmie Åkessons högra hand Linus Bylund exakt en timme och 39 minuter efter bomben i Oslo. Hur tolkar du vad han säger? Förmodligen på samma sätt som tusentals andra: Linus Bylund skyller dådet på muslimer redan innan någon visste vem som låg bakom dådet.
Två år efter Breiviks terrorattentat uppmärksammades Bylunds kommentar på Twitter igen. Många äcklades på nytt – trots Bylunds försök att efterhandskonstruera en förklaring. Han hävdar att hans tweet var riktad mot dem som hade uttryckt sig olämpligt om muslimer. Han själv gjorde inte det. Vi som inte förstod det var ”tröga jävlar” och ”proffsmissuppfattare”. Jo, jo.
På tvåårsdagen, 22 juli 2013, hände något som jag inte hade förväntat mig. Någon tog Bylunds parti. En SD-kollega? Ett troll? Nej, komikern Soran Ismail. I elva tweets försvarade han Bylund. Jag hade respekt för Ismail, men där och då förstod jag inte alls vad han höll på med.
Ett år har gått. Den (o)partiske Ismail har pausat från SR för att kunna driva med SD under valåret. Han vill vara den lugna rösten i vad folk kallar ett hätskt debattklimat. Så borde fler vara! hävdar människor som aldrig varit utsatta för organiserad rasism. Han lunchar med Bylund, som i sin tur kallar honom för sin nära vän. Det blir några fina rubriker i tidningarna och stora programledarögon i morgonsofforna. Samtidigt verkar han inte ha några förhoppningar om att få Bylund på bättre tankar. Enligt Expressen är Ismail ”modig” för att han lunchar med SD-politiker. I vilken värld är det modigt att debattera med sin polare?
Ismail har blivit en helig ko för mittentyckare som tror att antirasism är lika underhållande som stand up. Och Ismails ”we shall overcome”-retorik har fått fans. En är Navid Modiri. I måndags golfade han med Åkesson efter att ha betalat 47 600 spänn som han hade samlat ihop under musikhjälpen i SR. En pr-kupp om någon. Men vem gynnades?
Inför rundan berättade Modiri att han är ”nyfiken” på Åkesson, men ska inte ställa honom mot väggen.
”Jag tror på att skapa samtal och möta människor och på så sätt öka förståelsen.”
Att på allvar tro att man kommer att bidra till mer förståelse bland vanliga människor genom att luncha eller golfa med ideologiskt övertygade SD-politiker visar tecken på otrolig naivitet eller extrem hybris gällande ens egen förmåga.
Inför golfrundan har Modiri kritiserats för att tvätta Åkessons smutsiga byk. Det är lätt att förstå varför.
– Den bild jag har haft skiljer sig från den jag fått nu, kanske har jag nyanserat min bild av honom, sa Modiri till SR efter rundan.
Jag förstår att Ismail och Modiri vill vara tunga röster i den antirasistiska rörelsen, men det vore på sin plats om de var det utan att normalisera typer som Åkesson och Bylund. Men kanske menar de allvar med sin nyfunna nyfikenhet. Kör hårt säger jag då, men behöver man ringa in tv-kameror och dokumentärfilmare så fort det förs ett samtal med en meningsmotståndare? Knappast.
Vill duon verkligen motverka rasism och SD? Börja då med att prata med gräsrötterna. Inte den ideologiskt härdade ledaren av Sveriges främlingsfientliga rörelse. Den muren kommer ni aldrig att riva.
Väsentligt?
Sen undrar jag varför public service-bolaget SVT känner sig tvungna att liverapportera från golfrundan med Åkesson och Modiri.
Redan på förmiddagen puffades händelsen som en av dagens viktigaste nyheter på SVT.se. ”Omtalade golf-rundan är igång”, kunde
besökarna läsa. Sen utökades ”nyheten” under dagen. Sen påfyllning med tv-inslag. I allmänhetens tjänst? Inte direkt.