Fadersfigurerna kämpar för att återfå kontrollen
Länge hade vi det bra här i vårt Fylke. Det var gynnsamma förutsättningar och positiva budgeteffekter. Men så plötsligt hände något. Ett skifte, en förändring. Främmande oroligheter som vällde in.
Nej, jag försöker inte sammanfatta veckans valrörelse-utspel utan den omtalade lavinscenen i Ruben Östlunds nya film ”Turist”.
I den sitter en familj på en uteservering i de snöklädda franska alperna. De medelklasscurlade barnen klagar på att det är för lite parmesan i pastan. Föräldrarnas taffliga försök att kommunicera känns lika mycket ”Reine & Mimmi i fjällen” som ”Scener ur ett äktenskap”.
Då kommer lavinen.
Ruben Östlund har deklarerat tre väldigt konkreta syften med ”Turist”: Att minska alpturismen, höja skilsmässostatistiken och skapa den mest spektakulära lavinscenen i historien. (Till det skulle jag vilja lägga lanseringen av den ångestsurrande eltandborsten som äktenskapskrisens främsta accessoar).
Katastrofen är magnifik, och oundviklig. Snöraset växer till en bländvit våg, en naturkraft som obarmhärtigt vill förinta borgerlighetens mysiga afterski.
Alla drabbas av panik. Och man kan säga att vissa väljer att öppna sina hjärtan. Medan andra greppar sin smartphone och rusar därifrån. Pappan, genialt spelad av Johannes Bah Kuhnke, överger den familj som det är hans roll att skydda och inget blir som förut.
Precis som filmen ”Turist”, handlade veckans presskonferenser om fadersfigurer som försöker återfå kontroll över läget.
Jag hör inte till dem som tror att regeringens utspel om kostsamma flyktingströmmar var slug valstrategi. Det vore absurt om politiker som uttryckligen säger att de vill ha ökad invandring spelar SD i händerna.
Men det var ingen slump att det var just tre manliga M-politiker – Reinfeldt, Bildt och Borg – som stod inför kamerorna och pratade om En Oroligare Värld. Och inte exempelvis biståndsminister Hillevi Engström.
De hade lika gärna kunnat ta upp det akuta klimathotet. Hallänningarna som just nu vadar i översvämmande vardagsrum. De ökande klassklyftorna och rasismen. Eller det som kallas ”silver-tsunamin”, det gigantiska problemet med en åldrande befolkning.
Huvudsaken var att de trädde fram som trygga, stadiga herrar i huset. Ingen orkar se när patriarker pyser ihop med pjäxorna på.