Charmiga EU-ledare får örfila Löfven
Han går snabbt från pinsam pappa till “Kungen firar in millenniet” när han ska hälsa på regeringscheferna. Plötsligt ger EU-kommissionens ordförande Stefan Löfven en örfil och hälsar Ungerns premiärminister med orden “Här kommer diktatorn”.
Medierna har ansträngt sig för att åstadkomma pressetiskt acceptabla omskrivningar som “uppsluppen” kring Jean-Claude Junckers beteende på toppmötet i Riga, för att sedan lägga till hur spekulationerna kring hans dryckesvanor allvarligt inverkade på hans kommissionskandidatur.
Jag undrar vad resten av världen tänker om EU när de sett hur vår toppman beter sig. Har Boris Jeltsin återuppstått från sin vodkabalsamering för att liva upp stela pressträffar?
Fast omvärlden kanske inte har hämtat sig från Eurovision än. Tänk att försöka få en en amerikan eller kines att förstå att detta grandiosa spektakel är kontinentens mest populära integrationsprojekt. En tävling i musik som leds av en drag queen i skägg och som avslutas med ett evighetslångt röstförfarande där komplimangerna, skämten och språkkunskaperna förenas till en perfekt storm av sekundärskam som sköljer över publiken – och till råga på allt så ingår Australien och Israel i vår geografiska enhet.
Detta år kan man som svensk ursäktas för att man inte riktigt kände med den ryska deltagaren Polina som mest satt och grät. Var det nerverna som spökade när hon ett tag var i ledningen? Nja, tv-tittarna serverades en klart Moskvadoftande censurering: EBU förvandlade den queervänliga publikens buanden åt Putinistan till jubel.
Så man kan sammanfatta som Hassan hade gjort på 90-talet: 10 000 tyska bögar mobbade en tjej till tårar.
Egentligen borde dessa två händelser ge vår kontinents globala anseende en rejäl törn. Man kan inte hålla en sångerska ansvarig för en presidents homofobi. Man får inte bitchslappa statsministrar.
Men Europa kommer ändå på något sätt undan med det. Kanske för att vi är en kontinent som varit med om så mycket, som levererat så mycket utveckling och så mycket förstörelse att vi går på en annan kvot. Vi är lite som hela världens nippriga gammelfaster.
Egentligen helt orimlig, men eftersom alla vet att man har sina bästa år bakom sig upplevs det plötsligt som rätt charmigt.
Veckans glada gris
En gris i USA rymde, jagade en kvinna och sket i en polisbil. Av ansiktsuttrycket att döma var detta receptet på en lyckad dag.
Veckans nakenfis
När danskarna går till val inser man att det finns vissa skillnader i politisk kultur. Som lokalpolitikern John Erik Wagners kampanjbild där han är naken. Så snygga kroppar finns icke i svensk politik.