Så blir fnittret mot Magdalena Andersson en orgie i hat
Etablissemanget fnittrar och fnittrar, och som fnittrets följeslagare följer hatet som organisk del av det som gäller för samtal i dag.
Per Gudmundson, tidigare ledarskribent i Svenska Dagbladet och presschef hos Kristdemokraterna, nu politisk sekreterare åt kommunalrådet Daniel Källenfors i Lidingö, lägger ut en bild på Facebook. Den föreställer Nooshi Dadgostar, Magdalena Andersson och Märta Stenevi i galamundering. De ska strax gå in på Nobelfesten.
Vilket liv det blir i kommentarsfälten!
Gudmundson har skrivit den oskyldiga bildtexten ”Jag spar den här bilden”. Han har arbetat hela sitt vuxna liv med medier och vet vilken effekten blir. Några kommentarer under bilden:
Vampyrernas bal.
Har Dracula fest?
Den kvinnliga varianten av Galenskaparna.
Skräckkabinett.
Linslusar. Frosseri. Dubbelmoral.
Har du dåligt med toapapper?
Provfilma för familjen Adams?
Tre skräcködlor på samma bild!
Vilken skräckfilm är det? Nightmare on Nobel Street?
Så trött på galna tanter som förstör landet. De borde inte ens ha rösträtt.
Vilka häxor.
Skräcködlor.
Patric Källman är en flitig skribent på Facebook. Han presenterar sig som strategisk rådgivare och entreprenör. Källman delar inlägget, dock inte med lika oskyldig bildtext som Gudmundson. Han döper Magdalena Andersson till grevinnan Dracula och Nooshi Dadgostar till Cruella de Vil och för eventuellt obildade läsare förtydligar han:
…eftersom det uttalat på franska, fritt kan översättas till ”ondskefull urban medelklass”.
Torsten Svenonius, moderat kommunalråd i Solna, skriver i kommentarsfältet med hänvisning till filmkaraktären The Red Queen:
Off with their heads!
Av med deras huvuden!
”Ja, det är ju ”signaturrepliken” för the Red Queen i Helena Bonham Carters underbara gestaltning.
(Och det är ju under den bilden kommentaren ligger.)
Något annat är definitivt inte avsikten att någon ska utläsa ur inlägget. Och det borde nog ingen som inte medvetet vill misstolka göra heller”, svarar Svenonius när jag mejlar och frågar om kontot är hans.
Fnitter!
Och efter fnittret kommer hatet.
Jag klickar på en del andra personliga konton som har delat bilden eller kommenterat den. Där finns åtminstone en professor, en rektor, ett kommunalråd, en person som gått på fin privatskola, en överläkare, en revisor, en tidigare utrikeskorrespondent, en lärare, skolsköterska, skolbibliotekarie, personer som blott presenterar sig som akademiker.
De blandar sig med en anonymare massa och bildar i demokratisk förening med det enklare folket en skränande och flabbande hop.
Tidigare har jag tänkt att Facebook varit fredat från den här typen av mobbar. Jag har tänkt att det har funnits en etikett som skiljt Facebook från X (tidigare Twitter). Den som kommenterar på Facebook ger beröm eller invänder vänligt.
Tidigare i höstas började jag undra om något hade förändrats. Det var när Patric Källman den femte oktober länkade till en artikel om en misshandel. Källman skrev:
Jag vill betona att skadeglädje är en låg känsla, som jag avråder alla från att känna.
Vänsterpartisten och regionpolitikern Mikael Ekvall från Jönköping, känd för sitt engagemang för invandring och mot "rasism", utsattes nyligen för en brutal misshandel av ett ungdomsgäng.
Tre unga män kom fram till honom och krävde att få hans telefon, annars skulle de "cutta" honom, rapporterar Jönköpings-Posten.
I flinen och skadeglädjen i kommentarsfältet skrev Källman sedan att ”ingen” gläds åt misshandeln.
Det är så bildade personer väcker den breda massan. Skicka ut rätt signaler – känn ingen skadeglädje men … den här bilden ska jag spara… Ingen förvånas över kommentarerna:
Tre jävla hycklare mussehäxor! 3 landsförrädare som hatar sanningen!
Den här sortens flabb och otäcka kommentarer har alltid funnits i slutna sällskap. Jag minns hatet mot Olof Palme på 1980-talet och den beryktade avskyn mot Socialdemokraternas ledare i de fina salongerna.
Skitprat och överilade omdömen är en del av livet; vi syndar alla.
Men i dag är skitpratet offentligt. Kommentarerna som en del säkert skäms för när de tänker efter uttalas på ett digitalt torg och blir en del av vår offentlighet. Observera att jag inte påstår att det bara är högern som står för nedsmutsningen.
Gränserna förskjuts och vår gemensamma värld blir alltmer förgiftad.