Sverige kryper för Turkiet helt i onödan
Att det kan uppfattas som att den svenska regeringen kryper för Erdogan är både olyckligt och farligt för Sverige.
Särskilt som Sverige i slutänden förmodligen förödmjukar sig helt i onödan.
Tidigare var det Magdalena Andersson som krumbuktade sig för att hålla Turkiets president på gott humör. Den nya borgerliga regeringen fortsätter på samma linje i hopp om att Turkiet så snart som möjligt ska säga ja till Sveriges och Finlands Nato-ansökningar. Alla andra, utom Ungern, har redan gjort det.
Expert om Sveriges Nato-drag: ”Inget kommer hända”
Jag tänker inte gradera vilken av regeringsföreträdarna som krälat mest i stoftet för Erdogan men efter utrikesminister Tobias Billströms framträdande i SR:s Lördagsintervju kan man lugnt konstatera att det måste ha slagits någon form av rekord i hovsamhet och inställsamhet gentemot Turkiet av regeringsföreträdare det senaste halvåret, oavsett partifärg.
Detta trots försäkringar från såväl socialdemokrater och moderater om att Sverige fortsatt kan bedriva en helt oberoende utrikespolitik.
I sak är det inga stora förändringar som Tobias Billström ger uttryck för men både tajmingen, några dagar innan statsminister Kristerssons besök i Turkiet, och hans sätt att uttrycka sig gör det svårt att värja sig mot känslan att Sverige står med mössan i handen vid Erdogans dörr.
Billström hade inga problem att benämna Turkiet som en fullvärdig demokrati. Så tror jag knappast han uttryckt sig om inte Nato-medlemskapet stod på spel. En mer korrekt beskrivning är att Turkiet befinner sig i ett gränsland mellan demokrati och en auktoritär stat där demokratin konstant har varit på tillbakagång de senaste 8-10 åren.
Det är bara i en fiktiv värld som alla problem är enkla att lösa. Oftast ställs man som regering inför val mellan pest och kolera. Att Sverige inte i onödan vill göra sig osams med Erdogan är i nuläget naturligt. Men det måste finnas en gräns för hur långt man är beredd att gå.
Tveksam vandel
Det får inte framstå som att Sveriges utrikespolitik är till salu eller att vi ger efter för påtryckningar från en regim med högt tveksam demokratisk vandel. Då är vi inne på en farlig väg där vårt internationella anseende skadas.
Den syriska kurderna YPG och den politiska grenen PYD användes av västvärlden som marktrupper i kriget för att krossa Islamiska statens kalifat i Syrien/Irak. Sverige ingick i en de facto-koaltion där även YPG var medlem. Att nu säga att Sverige ska hålla ett säkerhetsavstånd till YPG och PYD framstår därför som en smula märkligt och kan uppfattas som ett svek.
Men den viktigaste frågan gäller ändå de så kallade terrorister som Turkiet begär utlämnade från Sverige. Här går en röd linje som Sverige inte bör korsa. Det är uppenbart att Sverige och Turkiet har väldigt olika definitioner av terrorism och vi ska inte anamma den turkiska.
USA:s punkter: Så gör Sverige Nato starkare
Det som framstår som mest sorgligt med det svenska fjäskandet är att det sker helt utan några garantier för att Turkiet går Sverige tillmötes och dessutom sannolikt helt i onödan.
Till att börja med är det inte ens säkert att Turkiets utpressningsförsök i praktiken är riktade mot Sverige. Erdogan ser ett tillfälle att få extra betalt för att släppa in de två nordiska länderna i Nato men troligen är han mycket mer intresserad av att få köpa avancerade stridsflygplan från USA än att Sverige ska utlämna några ”terrorister”.
För det andra använder Erdogan Sveriges och Finlands ansökningar som hävstång i den turkiska valrörelsen. Erdogan ligger illa till i opinionsmätningarna och behöver stärka sina aktier på hemmaplan. Genom att vägra säga ja till Sverige och Finland kan han framstå som tuff.
Ställs på sin spets
Hur mycket Sverige än försöker gå Turkiet till mötes finns det inga garantier för att Erdogan godkänner vår Nato-ansökan före nästa sommar. Tvärtom kan det vara hans mål att hålla liv i frågan ända fram till valdagen i juni.
För det tredje är det svårt att se hur Erdogan i längden ska kunna stoppa Sveriges och Finlands Nato-medlemskap oavsett om vi gör några eftergifter eller inte. Nato-utvidgningen är oerhört central för militäralliansen och den mest tydliga förlusten för Vladimir Putin sedan Rysslands invasion av Ukraina.
Ställs saken på sin spets kommer USA att vrida om armen på Erdogan på ett sätt som han får svårt att stå emot.
Självklart finns det inga garantier för att Erdogan till slut faller till föga men han skulle få betala ett mycket högt pris för att stoppa Sverige och Finland.
Därför finns det anledning för den svenska regeringen att hålla huvudet kallt och sluta fjäska för Turkiet.