Rom är bättre utan självlysande smet
Jag kan i dag hälsa från Rom. Här är 28 grader varmt och strålande sol på dagarna, och med en sammetsmjuk värme som dröjer sig kvar långt in på natten där vi sitter på en trattoria i Trastevere med pasta och frascati.
Inne i Colosseum står man och baxnar. Av storleken, ingenjörskonsten, den arkitektoniska skönheten – men också av vansinnet som pågick med gladiatorspel och blodsorgier, där vilda djur slet människor i stycken inför folkets jubel.
Att man kunde skapa så fantastiska saker och byggnader och system – och sen bara använda det åt död och förnedring. Inget är uppenbarligen nytt under solen.
Och vart vi än går i den eviga staden har vi sällskap av det självlysande plastproletariatet.
Medan vi försöker koncentrera oss på antikens förbluffande lämningar försöker de förbluffa oss med det senaste från de kinesiska nonsensfabrikerna. Årets grej i den branschen är en kletig massa som blir platt när man kastar den i marken men som på några sekunder återformas till en liten rund gubbe.
Första gången ser det kul ut. Sen blir man bara trött och irriterad. Jag är här för att känna historiens vingslag, inte för självlysande kinesisk plast.
Fast det kanske är just det som är historiens vingslag?
Ännu ett trappsteg nedåt på civilisationens negativa kurva? Eller så ska jag bara rycka på axlarna och köpa den där klumpen. Komma hem med en souvenir från antikens Rom.
Eller så köper jag den där laserlampan som sprider ett illgrönt blinkande diskomönster på gator och torg. Försäljaren står vid vårt bord i den mysiga gränden och lyser över de antika väggarna. Se så fint det blir.
På fyra dagar ser jag inte en enda människa som faktiskt köper en diskopenna eller en självlysande klump. Det förefaller alltså vara en riktigt dålig affär för säljaren – som ändå fortsätter att demonstrera leksakerna med ett slags nollställd entusiasm och jag kan inte låta bli att fundera på hur hela affären hänger ihop.
Vi ser hundratals säljare men inga köpare. Vi är inne i Vatikanen men omges av plastigt krafs från Asien. Varför händer detta? Vilka är de stackars människorna som försöker sälja smörjan? Hur kan de tro att vi är intresserade? Vem har ställt dem här, sida vid sida med världens mest fantastiska historiska sevärdheter?
Och så den stora frågan. Blir någon lyckligare om vi köper en självlysande klump, eller påskyndar vi bara världens undergång?