58-kronorsterapin – vinnare i längden

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag hade en gång en flickvän som avskydde mig.

Åtminstone efter att jag för andra gången inom loppet av en vecka hade koketterat i en tidningsintervju med något ”som min psykolog brukar säga”.

Då hade jag bara varit där tre gånger. Och hon hatade den sidan av mig. Fullt rimligt, förstås.

Nu har jag tagit pendeln ut till Älvsjö för att under en hel dag kunna kokettera fritt om mardrömmar, sömnbesvär och trassliga barndomar.

Men i stället hamnar jag framför en tant som förklarar hur jag bör vattna mina pelargoner.

Jag tar mig mod och frågar.

Nej, säger tanten. Detta är Trädgårdsmässan. Psykoterapimässan är i rummet bredvid.

Vid en närmare eftertanke ter det sig helt logiskt.

I dag är ju inte skillnaden så stor mellan hyacinter och japanska miniträd å ena sidan, kognitiv självhjälp och SSRI-preparat å andra.

Två olika livsstilar, vägg i vägg.

Och mässan är som mässor är. Kvinnor i fotriktiga skor och trähalsband. Kokt korv med bröd för femton spänn, bamsekorv för tjugofem. Senap och ketchup ingår. Och så det obligatoriska mässgodiset i små skålar. Barn- och ungdomspsykiatrins monter med Snickers-godis imponerar mest.

Ingen skäms.

Och det är väl ett tidens tecken, förstås, när ett rödmarkerat psykologbesök i almanackan är en statusmarkör i klass med att man ska ”äta lunch med sin förläggare”.

Men det mest häpnadsväckande med Psykoterapimässan är ändå att de säljer starköl.

Det enda som hindrar mig är den plötsliga tanken på hur mässans bartender skulle hantera att man beställer in en starköl före lunch:

Hur tänker du nu? Vad blir konsekvensen av ditt handlande? Vad tror du att ölen kan vara ett substitut för? Vilket tomrum är det du försöker fylla?

Och sen den där avvaktande blicken.

Jag beställer en öl, men det enda bartendern säger är:

58 kronor.

Jag är så tacksam över hennes fåordighet att jag beställer in två till i rask takt. Sedan besöker jag ett seminarium. Överväger först ”Incest – epilepsi – hysteri” men ångrar mig i dörren och slinker in till ”Rädd för att drömma”. Känner mig lite slirig och sticker efter halva.

Jag beställer en Tuborg till.

Och plötsligt slår det mig att psykologfadäsen nog faktiskt hade en viss inverkan på att allt senare gick åt helvete med flickvännen.

Men då hade jag redan slutat gå till den där psykologen.

Jag fick ångest av hur jävla dyr han var.