Hur kan vi låta Eritreas diktatur bedriva utpressning i Sverige?
Bråket kring den eritreanska festivalen har på nytt satt fingret på ett missförhållande som Sverige länge blundat för.
Hur kan vi tillåta att Afrikas kanske värsta diktatur tvingar människor som fått asyl i Sverige att betala delar av sina inkomster i skatt till förtryckarregimen?
Hörde folkpartisten Fredrik Malm intervjuas i radion i morse. Han är numera, enligt egen utsago, den enda av riksdagens 349 ledamöter som driver frågan om att sätta stopp för Eritreas tvångsbeskattning i Sverige.
Vilket är minst sagt underligt. Hur kan vi tillåta en främmande regim som dessutom beskrivs som Afrikas Nordkorea att bedriva någons slags torped- och utpressarverksamhet i Sverige?
Malm drar paralleller med Mc-gänget Bandidos indrivningsverksamhet.
Få eritreaner i Sverige kan undgå att betala 1-2 procent av sina inkomster till regimen. Det spelar ingen roll om man stöttar president Isaias Afwerkis militärdiktatur eller jobbar mot den.
Eritreaner som behöver id-handlingar eller andra dokument tvingas skriva på ett slags erkännande där de går med på att betala skatten som kompensation för att de flytt landet och därmed inte fullgjort sina förpliktelser om en i princip oändlig militärtjänst.
Eritreas ambassader samlar in mängder av information om eritreaner i exil och kan därmed hålla koll på dem liksom på deras släktingar som är kvar i Eritrea. När någon ska gifta sig, begrava en släkting eller förnya tillståndet för sin affärsverksamhet i Eritrea kan det bli problem om inte släktingarna i Sverige eller andra länder betalat sin diasporaskatt.
Skatten drivs dessutom in retroaktivt för alla år som gått sedan personen lämnade Eritrea. Flyktingarna har blivit en kassako för diktaturen. Men benäget bistånd från Sverige.
Konfiskerar pengar
Eritrea konfiskerar dessutom delar av de pengar som eritreaner i utlandet skickar hem till sina släktingar.
För drygt tio år sedan uppmanade FN medlemsländerna att förbjuda Eritreas uttag av diasporaskatten. Men Sverige har inte agerat utan tycker uppenbarligen att det räcker med de lagar som redan finns trots att verkligheten visar att så inte är fallet.
Andra länder har enligt FOI, Försvarets forskningsinstitut uttryckligen förbjudit uttaget av skatten eller utvisat eritreanska diplomater som ägnar sig åt utpressningsverksamheten.
Men Sverige låter verksamheten fortgå. Vilket är obegripligt.
Den enda förklaring som jag kan finna är att man är ogärna vill mucka gräl med Isaias Afwerki på grund av den fängslade svenskeritreanske journalisten Dawit Isaak. Han har utan rättegång hållits fängslad sedan 2001. Rädslan är att om Sverige sätter hårt mot hårt när de gäller diasporaskatten så kommer Afwerki aldrig att släppa Isaak.
Det är ett argument som går att förstå men med tanke på att otaliga svenska regeringar under mer än två decennier försökt att få Isaak frisläppt så verkar den tysta svenska diplomatin fungera sällsynt dåligt.
Den svenska regeringen vet inte ens säkert var Isaak hålls fängslad eller om han ens lever. Det borde vara dags att släppa silkesvantarna och visa Afwerki att Sverige inte ger efter för hans utpressningsfasoner.
Förvandlar Sverige
Att diasporaskatten åter kommit upp på agendan beror på de upprörande upploppen som blev resultatet när den regimtrogna falangen av eritreanska flyktingar ordnade en årlig fest i Järva-området i Stockholm.
En grupp regimfientliga eritreaner hade fått polisens tillstånd att fredlig demonstrera mot festivalen. Men istället för att ropa slagord och vifta med plakat ägnade de sig åt att bränna ner tält och bilar samt att ge sig på festivaldeltagare med järnrör.
Resultatet blev ett sådant kaos att motorvägen E18 i närheten, en viktig genomfartsled, måste stängas under ett antal timmar.
Upploppen visar hur Sverige än en gång blivit en arena för andra länders konflikter. Vi har sett det tidigare bland annat när kurder och turkar flyttat sin konflikt från Turkiet till Sverige. Båda grupperna har fått polisk asyl i Sverige men har helt olika syn på president Erdogan och kurdernas möjlighet till självstyre.
Flertalet av de tiotusentals eritreaner som kommit till Sverige har gjort det för att slippa göra militärtjänsten, som inte har någon tidsbegränsning. Men där slutar enigheten.
En grupp är fortsatt lojal mot Afwerkis diktatur. En annan vill få till politiska förändringar i hemlandet.
Gynnar främlingsfientliga
Liknande upplopp som de vi såg i Stockholm förra veckan har tidigare utspelat sig i Berlin och andra huvudstäder i Europa. En hård kärna Afwerki-motståndare reser runt till festivaler som anornas av regimtrogna för att störa dem för att på så sätt sätta press på regimen.
Men det är inte i Sverige som eritreaner kan åstadkomma förändringar i hemlandet. Tvärtom riskerar de våldsamma upploppen att motverka sitt syfte och spela främlingsfientliga krafter i händerna.
Det skymmer dessutom sikten för Sveriges flathet gentemot den eritreanska diktaturen.
