Tvingas säga det självklara
Kungen ska inte uttala sig politiskt – därför kan SD tolka honom som de vill
Kungen får bara säga självklarheter.
Därför kan Jimmie Åkesson tolka majestätets tal som ett stöd för Sverigedemokraterna.
Medan andra hör något helt annat.
Kungen kommer från en mångkulturell familj. Anfadern invandrade från Frankrike. Farmor kom från England, mamma från Tyskland precis som hustrun Silvia. Släkten finns i alla möjliga länder. Att kungens hjärta klappar för det mångkulturella är alltså inte särskilt konstigt. Följaktligen tar han upp ofta upp det i många av sina tal.
Kungen är Sveriges statschef. Men han har inte särskilt mycket att säga till om. När regeringsformen, en av grundlagarna, arbetades fram kom utredningens ledamöter vid ett berömt möte i Torekov överens om att monarkin skulle bestå. Men statschefen skulle bara ägna sig åt representation.
I grundlagarna finns följaktligen få anvisningar om vad kungen ska sysselsätta sig med. Undantagen är följande: Han ska bära titeln statschef. Han ska vara ordförande i utrikesnämnden. Han ska vid krig följa med regeringen.
Och han ska på talmannens begäran öppna riksmötet. Men skulle han få förhinder gör det inget. Då hoppar talmannen in.
Kungens arbetsuppgifter är i stället resultatet av hävd och traditioner.
Till dem hör att kungen inte ska uttala sig politiskt. Eftersom nästan allt kan tolkas politiskt tvingas kungen
oftast att hålla sig till självklarheter när han yttrar sig offentligt.
Man kan tycka det är bra. Man kan tycka det är dåligt. Men det innebär definitivt att klarheten, skärpan och stringensen ofta blir lidande.
I det korta talet på riksmötets öppnande i tisdags sa kungen följande: ”En god samhällsgemenskap bygger på ömsesidig respekt och på fritt meningsutbyte. Det förutsätter tolerans mot oliktänkande och trygghet till liv och egendom”.
Vem är emot? De kan förmodligen räknas på ena handens fingrar.
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson väljer att tolka de konungsliga orden som ett stöd, eftersom han alltid ser sig och sitt parti som offer för etablissemanget. Det står honom givetvis fritt.
Men de judar som har flytt Malmö, eller de muslimer som fick sin moské stängd i samma stad, kan också uttyda det som ett stöd. De tillhör minoriteter som inte respekteras av alla.
Det är synd om kungen. Han tvingas trampa runt i självklarheternas träsk.
I alla fall så länge det ligger inom de gränser som samhället just då finner allmänt acceptabla.
Därmed utsätter han sig för tolkning. Vad menade kungen, egentligen?
Jimmie Åkesson har sitt svar. Andra kan ha sitt. Kungens eget är däremot inte känt.