Diskrete Oscar II var den värste av alla våra kungar
Snaran dras åt om Oscar II – den av våra kungar som bäst dolt sina utomäktenskapliga förbindelser.
De dokument som nu dykt upp kan leda till att hovet krävs på över 50 miljoner – men det är knappast troligt att några pengar betalas ut.
Oscar kommer nog än en gång att försvinna bakom tunga gardiner och tjock cigarrök. Aldrig tidigare har påstådda arvingar kommit med så tunga bevis som nu, med dokument som kanske godkänns i domstol. Men hovet kommer med största sannolikhet att ta till alla juridiska försvarsresurser, för förlorar de detta mål skulle en flod av nya krav forsa in.
Varje vecka får jag brev från svenskar och norrmän som är säkra på att de är släkt med någon av våra kungar, men de kan ingenting bevisa. Sedan början av 1800-talet har hovet aldrig bekräftat eller ens besvarat förfrågningar om släktskap. Annat var det förr. Under 1500-, 1600- och långt in på 1700-talet talen bekräftades de flesta av de kungliga barn som föddes vid sidan om. De blev oftast fint gifta, fick underhåll och titlar. Så kom vi in i den victorianska eran, hos oss kallad den oscarianska: dubbelmoralens, de fördragna gardinernas och tigandets tidevarv.
Det har fötts många oäkta barn och några av dem och deras mödrar fick en liten slant, men de flesta fick ingenting, framför allt inget erkännande från slottet. Den mest utpekade kungen i ätten Bernadotte var Karl XV – Frökalle kallad – med rykte om sig att ha gjort barn i var och varannan svensk och norsk stad. Bara en avkomma har bekräftats, dottern Ellen Svensson, gift Hammar, som kungen fick med skådespelerskan Johanna Matilda Styrell.
Hans bror, Oscar II, som var kung Carl Gustafs farfars farfar och vår kanske mest majestätiske kung, var mycket värre än Frökalle, men han skötte sina förbindelser med större diskretion. Då Karl XV kastade sig över allt som gick i kjol, höll sig Oscar till en liten krets av hyllade skådespelerskor, skeppsredar- och grosshandlarfruar. Allt skedde bakom fördragna gardiner.
Det är ett sensationellt dokument som filmaren Oscar Hedin har fått fram, ett gåvobrev från Oscar II till hans mångåriga älskarinna Marie Friberg där hon utlovas ett årligt underhåll på 1 miljon kronor i dagens penningvärde samt ytterligare 54 miljoner till hennes arvingar, det vill säga med största sannolikhet Oscars söner. De fick aldrig några pengar och nu kommer troligtvis ättlingar att ta ärendet till domstol.
Det som gör den här historien allvarligare än alla tidigare är att många nu för första gången har tillgång till familjen Bernadottes dna. Kungens syssling, Jan Bernadotte, mannen som för några år sedan sålde sin grevetitel och namnet Bernadotte till en tysk skojare genom att mot saftig betalning adoptera honom, har även gett bort dna och möjliggör därmed för alla som tror sig vara släkt med kungafamiljen att jämföra sitt dna med Bernadottes. Jan är son till Lennart Bernadotte på Mainau.
I den brevflod jag fått från påstådda Bernadotteättlingar utpekas samtliga kungar i dynastin fram till och med Gustav VI Adolf. Till dessa kan man lägga alla de tiotusentals som bevisligen är släkt med Gustav Vasa och hans söner. Karl X Gustav var mycket aktiv under sin hertigtid på Öland. Till och med den snälle Gråkappan Karl XI och den erotiskt svale Karl XII har blivit utpekade som fäder i flera familjemyter.
Om bara hälften av alla dessa påståenden är riktiga kan svenska folket sannerligen kalla sig det kungliga svenska folket.