Statens pekpinnar gör oss bättre än aporna
När rökförbudet på krogen infördes i Sverige 2005 sprutade raseriets fradga ur mungiporna på motståndarna till det som man ansåg var ett angrepp på den personliga fri- heten.
Ännu en attack från staten mot individen.
I dag är det en självklarhet att man ska kunna gå på restaurang utan gasmask. När rökförbudet utvärderades efter fem år användes ord som succé. Inte minst av krögarna själva, som vann både bättre personalhälsa, fler nöjda gäster och högre lönsamhet.
Lik förbannat fortsätter många att reagera med primathjärnan varje gång som vår negativa livsföring ifrågasätts. Vips dras stora svärd för att bekämpa pekpinnar, som det kallas. Rör inte min bil! Rör inte min sprit! Rör inte mina chips! Och rör för fan inte mitt KÖTT!
Häromveckan föreslog Jordbruksverket införandet av en ny skatt för att minska köttätandet i Sverige, där vi varje år stoppar i oss 87 kilo kött, och varje vecka slukar nära ett halvt kilo kossa. Köttätandet ökar ständigt, och därmed utsläppen av växthusgaser. Det är inte bra för varken folkhälsa eller miljö.
Reaktionen kom som ett mejl i inboxen. Här ett autentiskt exempel: ”Men förhelvete, kan jag inte grilla mitt kött på sommarn i fred, äta min kebabrulle utan att nått jävla pessimist vegetarian ska komma o säga att det räcker?”
I stället för att lugnt och nyktert reflektera över om det faktiskt kan finnas någon rimlighet i tankarna på att minska vårt köttätande, drar man efter kränkthetspickadollen och skjuter iväg en salva full av hysteriskt egenintresse. Jävla staten! Jävla politiker! Här ska inte komma nån byråkrat och bestämma hur jag ska leva! Kött, mera kött nu!
Själv är jag tacksam på gränsen till rörd över att få leva i ett samhälle utrustat med experter och myndigheter vars uppgift är att arbeta för medborgarnas bästa. Jag tar med glädje till mig råd och rön kring allt från matvanor och motion till ekonomi och demokrati. Jag höjer mitt glas högbeskattat kvalitetsvin i en skål för Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen och alla andra kloka institutioner.
Det är sådana verksamheter som skiljer oss från aporna. Vi behöver pekpinnar och tillrättavisningar eftersom våra egna kunskaper är starkt begränsade och vi samtidigt bombarderas av en livsstilsindustri som förgör oss om den inte möter organiserat motstånd. Länge leve den stora staten!
Två protester – två orsaker
I lördags hölls folkliga -manifestationer på två svenska torg. I Halmstad kom ett hundratal personer för att protestera mot ut-visningen av en gravt hjärnskadad elvaårig flicka som inte kan röra sig. I Göteborg möttes ett tusental för att kräva folkomröstning om en trängselskatt som redan -genomförts och beslutats -efter val i demokratisk ordning. Olika falla ödets lotter.
Hon överröstar sitt gäddhäng
Det helt okommersiella skivomslaget visar en drygt 50-årig kvinna med ett -efternamn som inbjuder till råa skämt. Hon har -gäddhäng och ser trött ut i ansiktet. Men skenet -bedrar. Iris DeMents ”Sing the delta” är 2012 års bästa skiva i mina öron, otillgjord och välspelad country med hjärtknipande berättelser om allt som har - betydelse.