Världen går under utanför mitt fönster
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-23
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag sitter i vagn tre medan undergången närmar sig.
Näsan mot fönstret. Verkligheten rinner förbi i X2000-hastighet. Vattendrag och små öar. Ingenting fastnar. Röda trähus och fabriker som flyttats till låglöneland.
Och undergången som närmar sig. Om man vill tro miljövännen Al Gore. Och det vill man ju. Ibland. Snart står Holland under vatten. Manhattan också. Resten av USA blir en parkeringsplats.
– Det där har vi sagt i många år, sa en miljöpartist som jag träffade nyligen.
Pålitliga dysterkvistar hela högen. Domedagsprofeter i kakibyxor med avtagbara ben. De som möter undergången med raka ryggar och räfflade gummistövlar.
Vi andra har ägnat all vaken tid åt att fila på vår egen odödlighet. Vi som är våra livs projekt.
Så kommer en istid.
Jag skiter i vilket. Ge mig en istid. Eller i alla fall en vinter. Åt helvete med våren, lögnerna som spricker i solen, almanackan med en sommar som plötsligt ekar tom.
Och folk som ler så där som folk gör; man blir ju på så himla mycket bättre humör av våren!
Åt helvete med dem också. Jag tittar ut. Två pojkar kör likadana mopeder längs en smal cykelväg. Tomas Andersson-Wij i hörlurarna. Kalhyggen och golfbanor.
Vi färdas fram genom den nya sköna världen, stöpt i cement och glömska.
Jag byter i Göteborg. Perrongen är orolig. En man ligger på asfalten och blöder. Han har just blivit knivhuggen i ryggen.
En polis frågar om jag har sett något. Det har jag inte. Kvinnan som står bredvid mig stirrar rakt ut i ingenting.
– Att sånt här kan hända i Göteborg...
Jag står tyst.
Jag tar mitt tåg och jag glömmer.
I Trollhättan väntar ett rum på Stadshotellet. Högläsning på ett kulturhus tillsammans med briljanta Maria Sveland.
Jag blir full och glömsk på ett ställe som heter Butlers. Jag bländas av Trollhättans vackraste överbett.
Jag somnar och jag vaknar.
Nu åker jag hem igen. Solen silar sig in genom de skitiga fönstren. Stadsjeepar och blonda barn med glass på hakan.
Byter i Göteborg. Jag står ensam i skuggan på perrongen. Över våra huvuden slår klockan ett.
Världen ska gå under, men någon har i alla fall svabbat undan blodet från asfalten.