Det är vår i Europa och kanonerna blommar
PÄRNU. Det är vår i Europa.
Gärdena ligger feta och frodiga, snart växer vete och korn till allas fromma. Solen skiner över nejden och bussen med journalister färdas söderut genom Estland.
Dagisbarn väntar i en refug på att få gå över gatan. De håller varandra i hand, två fröknar kontrollerar så att ingen ger sig iväg på eget initiativ. Alla bär gula neonvästar. Vi är försiktiga i det vårliga Europa; hjälmtvång råder för cyklande flickor och pojkar tills de fyller 16.
Utanför Pärnu bjuder försvarsdepartementet på lunch. Militären lånar en fritidsanläggning. Civilbefolkningen är förstående, inga klagomål har inkommit. Stridsvagnarna har gummikuddar på larvfötterna för att skona landsbygdens släta asfalt.
Under höga tallar äter vi kött med potatis eller ris. Kaffet är slut men det finns god yoghurt med små chokladbitar i till dessert.
Förra veckan lanserade flygvapnet en app i vilken allmänheten kan fotografera farkoster vars utseende och färd ska analyseras av artificiell intelligens. Alla ester uppmanas att skicka in bilder så att intelligensen lär sig att skilja på vän och fiende. Appen heter ”Var Redo!”
Övningsledaren överste Müürisepp säger att soldaterna dör om de inte tränar, jag dricker Cola utan socker.
14 000 soldater från 15 länder deltar i Natomanövern som heter Vårstorm. Träna, träna, träna, trummar överste Müürisepp i dem. De måste träna så mycket att de agerar utan att tänka.
Ett skred av akronymer möter de civila besökarna. OPFOR C2. JFE. RC-W. CPX-MAPEX. COP. MTX. CSSqn. Förkortningarna är antecknade i boxar som visar kommandostrukturer. Krig är alltid logiska och välordnade innan de börjar.
Söderut, riktning Lettland. Luftkonditioneringen skenar. Jag virar en tröja om halsen. Höga granar och spikraka tallar längs vägen. Klena björkar. Stridsvagnar kör sakta genom det serena landskapet med kanonerna vända mot skogen.
Vilket budskap vill ni sända med den här övningen? frågar en amerikansk journalist och sträcker fram diktafonen. Till varje potentat ställer han samma fråga. Diplomater, militärer och politiker ger samma svar från morgon till kväll: visa enhet, motståndsvilja.
– Vi förbereder oss så att vi kan försvara vårt land från första minuten och första centimetern, säger premiärminister Kaja Kallas som nyss hoppat ner från en pansarvagn med beteckningen IFV CV9035EE.
Tillverkad av Hägglunds i Örnsköldsvik. Världens bästa, säger besättningen och gör tummen upp.
Kaja Kallas är klädd i skinnjacka som släppt i sömmen på ryggen; denna vår finns inte tid till futiliteter.
Soldater springer över ett fält och skjuter med lösa skott, sedan kommer en brittisk stridsvagn av märket Challenger med mullrande motor i rök och damm, och sedan en fransk Jaguar. Ländernas flaggor hissade på tornen.
Måsar lyfter skrikande bakom en dunge med blandskog och högt över dem svävar ett par tranor. I tornet till den stora tunga Challengern står korpral Tandy, förnamnet får han inte ge. Han är kamouflagemålad i ansiktet och har redan varit åtta år i armén och rycker på axlarna på frågan om han tänker på risken för krig. Det är en del av jobbet, säger han.
Korpral Tandy tycker om sitt jobb. Maskinen. Kamraterna.
En hägg blommar, liksom kanonerna. En kålfjäril fladdrar över gräset vid en övergiven kolchos, återstoden av det imperium Putin vill återupprätta.
Nyss befann vi oss i den friaste, fredligaste och rikaste epok som Europa upplevt. Framtiden ska minnas åren 1990 till 2008 som vår gyllene tid.
2008 invaderade Putin Georgien. Få i väst begrep vad som hände.
1990 till 2008 är åren då vi inbillade oss att krigen var slut. Men det skrev å andra sidan Stefan Zweig i sin memoarbok om tiden före första världskriget också.
Eller sprack illusionen först 2014? Eller i februari 2022?
Luften känns redan sommarvarm.
En brittisk soldat har en käck båtmössa på huvudet. Mössan är Drottningens Husarers signum. Gediget arbete från Savile Row i London. Kostade 300 pund. Fick betala det själv.
Modellen är från Krimkriget, säger han.
Det första alltså, 1853-56.