Vakna Sverige! Nu måste vi rädda fred och frihet

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj besöker statsminister Ulf Kristersson på Harpsund i augusti 2023.

Krisen i Ukraina har gått in i en ny fas. Ryssland försöker mala sönder motståndet med terrorbombningar och vågor av soldater som ska återupprätta Imperiet.

Sverige har vapen, stridsflyg, fordon, god ekonomi. Vi borde kunna hjälpa ukrainarna med mer krigsmateriel och pengar så att de på världsmarknaden kan skaffa vad de behöver.

Vi har gjort en del för Ukraina men inte tillräckligt.

Vad gör regeringen?

Socialdemokrater och moderater agerade föredömligt när storkriget bröt ut. De såg faran, enades om en linje och sökte landet till Nato.

Jag hoppas och antar att Sverige bistår Ukraina i det tysta. Försvarets radioanstalt bör kunna hjälpa till med värdefull underrättelseinformation, vi får hoppas att svenska tekniker är i stridsområdet för underhåll av de haubitsar och stridsfordon vi skänkt.

Men till att börja med bör regeringen ställa det ryskägda aluminiumverket Kubal i Sundsvall under tvångsförvaltning. Att en av Putins oligarker äger Sveriges enda aluminiumfabrik är en skandal.


Vad gör riksdagen?

Ibland påminner våra folkvalda mer om tjänstemän i partierna än det de borde vara, politiska varelser som resonerar stort och fritt om vårt samhälle och framtid. Opinionsbildare. Talare. Pådrivare.

Varför talar de inte mer om stödet till Ukraina? Varför är inte riksdagsledamöterna ute i sina valkretsar och talar om hotet mot freden i vår världsdel?


Vad gör partierna?

Särskilt två har mycket att bevisa, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. De var de enda som inte hissade Ukrainas blågula flagga vid Sergels torg under valrörelsen 2014, året då Ryssland inledde sin aggression mot Ukraina.

Vänsterpartiet har en skamlig historia som supporterklubb till den ryska imperialismen. När partiet hette SKP hejade man på när Sovjetunionen i samarbete med Nazityskland invaderade Polen 1939. När partiet hette VPK försvarade man den sovjetiska ockupationen av Tjeckoslovakien 1968 genom att kalla den ”normalisering”. Nu heter partiet Vänsterpartiet och dess riksdagsgrupp ville stoppa att Sverige skickade pansarskott till Ukraina.

De pansarskotten bidrog till att Kiev räddades.

Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson visste inte om han föredrog Putin eller Biden.

Åkessons företrädare Mikael Jansson representerade under åtta år SD i försvarsutskottet. När han avgick for han till Moskva, deltog i en konferens i Kreml, höll ett tal i vilket han tackade Putin och beklagade Sveriges ”aggressiva” politik mot Ryssland.

Då hade Rysslands aggression mot Ukraina redan pågått i fyra år.


Vad gör folkrörelserna?

Sverige brukade berömma sig för stora och breda folkrörelser. Det är dags att skaka liv i dem.

Litauen är ett föredöme. En hel rad organisationer är aktiva i solidaritetsarbetet, till exempel organisationen Blått/Gult som samlar in pengar till skyddsutrustning, drönare, radaranläggningar och mycket mer.

På tre dagar samlade litauerna genom crowdfunding in 5,9 miljoner euro för att köpa en stridsdrönare till Ukraina.


Vad gör kristna och muslimska samfund?

Ukrainas strid handlar också om religionsfrihet. Den ryskortodoxa kyrkan är ett verktyg för Putins folkmordskrig. Patriarken Kirill är nära förbunden med Putin.

De ortodoxa ukrainarna har brutit sig loss från Moskva för att söka frihet.

Det är dags för Sveriges kristna och muslimer att visa praktisk solidaritet med troende i Europa som slåss för sina liv.


Vad gör solidaritetsrörelserna?

De är en del av vänsterns identitet. På Söder i Stockholm finns en byggnad som heter Solidaritetshuset, där en mängd organisationer arbetar för ”fred”, Västsahara, Kuba, Chile, världsspråket esperanto, Bolivia, Tibet, Palestina och så vidare.

Alltid finns en solidaritetsrörelse till hands!

Men inte för Ukraina.

Solidariska vänstermänniskor klär sig gärna i palestinasjalar när de demonstrerar.

De kommer inte att klä sig i ukrainska folkdräkter och ge sig ut på gatorna.

Ukraina är för nära, för verkligt. Ukrainarna slåss med sina liv som insats för att få leva som vi. De är inte ett dugg exotiska.


Vad gör du – och jag?

Till sist är det oss det beror på.