Dags för stöddiga Sverige att be Estland om hjälp
TALLINN. Senaste 35 åren har jag då och då besökt Tallinn. Först nu slår det mig med full kraft vilka underbara förändringar som skett.
Det baltiska undret har skymts av all yttre dramatik.
Finanskris. Penningtvätt. Minnen av den sovjetiska ockupationen. Ojämn fördelning av det växande välståndet: områdena där rysktalande bor har hög arbetslöshet och låga inkomster.
Allt detta skymmer det viktigaste, att alla fått det så mycket bättre, att Estland är så mycket vackrare, att en vårpromenad genom Tallinn ger en injektion av hopp och framtidsanda och jävlar anamma.
De bygger ett fantastiskt nytt område med restauranger, butiker, kontor och ett museum med popkonst neråt hamnen. Det verkar inspirerat av Västra hamnen i Malmö.
Gamla stan är en gigantisk turistfälla och innan man gnäller över det bör man betänka alternativet: förfall, grå tomhet.
Min tolk och jag talar om mörkret i början av 90-talet. Estland hade nyss blivit fritt men landet var smutsigt och liksom sönderslaget och sjanghajat av gangsters.
Dödligheten bland män var hög på grund av våld, stress och superi.
Tolken flyttade till Stockholm. Hon skämdes för brottsligheten. Hon sa att hon kom från Finland.
– Sverige var allt för oss då. Paradiset. Ni hade löst alla problem. Nu ser vi inte längre upp till er. Ni är inte längre ett föregångsland.
Dagen efter besöker jag RIA, Myndigheten för informationssystem.
Gert Auväärt är chef för avdelningen för cybersäkerhet. Han berättar om digitala anfallsvågor från Ryssland, anfall som innehåller miljarder fejkade meddelanden som ska knäcka de estniska systemen.
Hur landet byggt upp ett cyberförsvar som inkluderar ett hemvärn med IT-experter som kallas in vid behov.
Hur RIA söker unga begåvningar att lära upp. Myndigheten har för tillfället tio anställda i åldern 18-22.
– Jag arbetar med de bästa i världen.
Det är en trött fras som man ständigt hör i Sverige. Världens bästa medarbetare, världsklass, bla bla bla.
Men Auväärt menar vad han säger, Estland är bäst.
– Vi stoppar 91 procent av attackerna. Visa mig någon som har bättre statistik.
Esterna är världens mest digitaliserade nation, säger han, men visst finns länder som de kan lära av. Singapore, Sydkorea och Japan. Inom vissa specifika områden.
Auväärt använder tidsramen 20 år. På den tiden har Estland gått från noll till att bli främst.
– USA är mycket bra på vissa områden, tillägger han.
Du nämner inte Sverige.
Auväärt ler vänligt och är tyst.
Var gärna rakt på sak.
– Vi har ett bra samarbete med Sverige. Ni har valt er väg och vi har valt vår.
Estland har ett ”supernära” dagligt samarbete med Finland och Lettland. Auväärt säger flera gånger att han önskar ett lika nära samarbete med Sverige.
Vi i Sverige brukar säga att vi är världens mest digitaliserade land.
Gert Auväärt, en artig man, svarar att man rent allmänt kan göra vissa saker av tradition, onödiga saker när man har maskiner.
Vilka exempel har du gällande Sverige?
– Jag kan säga så här mycket. När vi återvann vårt oberoende på 90-talet hade vi ingenting. Noll. Länder som Sverige och Danmark erbjöd oss sina gamla uttjänta kommunikationssystem. Det var generöst men Estland tackade nej. De såg på oss som vi inte var kloka. Vi tackade nej till utrustning som de skänkte oss. Bit för bit valde vi i stället att bygga vi upp våra system med toppmodern utrustning, modernare än vad ni använder. Och det har lönat sig.
Där vill Gert Auväärt sätta punkt. Men så tillägger han:
– Ni har lobbyistgrupper också. Familjer som äger företag som i många år arbetat för samhället och som anser att så länge en sak fungerar behöver man inte fixa den. Men faktum är, det borde ni göra om ni vill vara i den moderna världen.
Gert Auväärt hastar vidare till ett nytt möte.
På 1990-talet skänkte min arbetsgivare en gammal tryckpress till en estnisk tidning och, ja, jag minns hur vi svenskar betraktades som frälsare.
När jag skriver denna text har jag nyss läst en nyhetsartikel om att Sverige har urusel cybersäkerhet.
Det är nog dags för oss att be esterna om hjälp.
Läs mer: I morgon publiceras första delen i Peter Kadhammars reportageserie ”Hemliga kriget” – tre delar om spioner och förrädare i det nya kalla kriget.