Ersatt av min egen son inom några ögonblick
Det börjar med att jag kämpar mig hem längs gator som härjas av stormbyar och översvämningar. Men det är vad som möter mig på hemmaplan som verkligen gör mig skakad.
Mina musiklistor är försvunna.
Tre års mödosamt hopsamlad favoritmusik är utraderad. 2 503 noga utvalda låtar har gått upp i rök.
Jag sjunker ner i soffan med datorn i knät. Jag tror inte mina ögon. Jag skriker rakt ut, för så omoget reagerar jag på detta löjliga lilla bakslag i en tillvaro som sällan eller aldrig utsätts för några verkliga påfrestningar. Jag skriker min sons namn, för jag misstänker att det är han som lyckats med konststycket att både trolla bort all min musik och dessutom att kidnappa min identitet.
Efter en stunds hyperventilering beslutar jag mig för att kontakta kundtjänsten på Spotify. Jag skriver ett mejl:
”Jag verkar ha gjort ett fruktansvärt misstag. I kväll när jag loggade in var all min musik försvunnen, och ersatta med min sons spellistor. Jag har blivit min egen son, åtminstone på Spotify. Detta är fruktansvärt. Hur kan jag få mig själv och min musik tillbaka?”
Skickar mejlet och tar något lugnande i form av en hönökakamacka och en kopp te. Tänker att jag i bästa fall får ett standardsvar om nån vecka.
Men när jag är tillbaka vid datorn en halvtimma senare har jag fått mejl från Edward på kundtjänsten. Han skriver: ”Vi inser att det kan ta år av noggrann planering för att finna sig själv. Att inom några korta ögonblick ha blivit ersatt av sin egen son måste ha varit traumatiskt”.
Och så förklarar han steg för steg hur jag ska återställa min musik och därmed min själsro. Det funkar perfekt. Vips är jag tillbaka, komplett med allt från Hollies till Hoyt Axton. Och sonen var oskyldig.
Jag skriver ett mejl som flödar över av tacksamhet. Jag förklarar att jag kommer att kontakta företagsledningen och insistera på att Edward omedelbart utses till chef för hela kundtjänsten, med en rejäl lön och en firmabil från Porsche.
För så glad blev jag när jag fick mig själv tillbaka.
Jag inser givetvis att det är patetiskt att jämföra sina egna marginella bekymmer med världens stora katastrofer, men jag gjorde det ändå. För att det som hände var omtumlande. För att hela min existens kom i gungning.
Och kanske för att det egentligen handlar om hur våra moderna liv står och faller med kvaliteten på kundtjänst.