Där Gud är stor är människan – liten

Anders Westgårdh

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2011-10-25

Vilka fantastiska  tide­r vi lever i. Det går knappt en dag ­utan att världshistoria­ utspelas i direktsändning framför ögonen på oss. ­Helgens val i Tunisien kan ­visa ­vägen för många länder som aldrig­ upplevt frihet och ­demokrati.

Och i Libyen är Gaddafi  borta för gott. Det jublas i Tripoli och Benghazi. Männen skjuter vilt upp i luften, barnen vinkar och kvinnorna gråter av glädje. Det är fascinerande scener och jag ­sitter med ett brett leende och fläckvis ståpäls. Folklig resning har alltid den effekten på mig.

När glädjeskotten blir glesare­ hör man tydligare vad de ­jublande massorna skriker. De skriker inte om demokrati, frihet och rätt­visa. De skriker inte om ­humanismens ­seger över en galen diktator. De skriker det gamla vanliga.

Allahu akbar! Gud är större!

Det var alltså inte människorna som med uthållig enighet lyckades befria sitt land från Gaddafis terror­regim. Det var ett verk av Gud …

Bara två dygn efter diktatorns död deklarerade det så kallade övergångsrådet att landets nya konstitution ska vara baserad på sharialagar och att alla lagar som mot­sätter sig ­islams principer är juridiskt ogiltiga.

Och från det nya fria Egypten rapport­eras om en man som dömts till tre års fängelse med straffarbete för att ha ”medvetet förolämpat” ­religionen och koranen med några inlägg på Facebook.

Ständigt denna religion, ständigt denna Gud, ständigt dessa medeltida förtryckarsystem. Jag är ledsen – förmodligen även intolerant – men jag har extremt svårt att se hur religion och sagotro kan bidra till att lyfta länder och folk till dess rätt­mätiga höjder.

Exemplen är alltför många på hur utveckling och framsteg hålls tillbaka när män i lustiga mössor svingar olika stavar och utslungar svavelser.

Så även i USA där den kristna­ högern firar triumfer med utspel och åsikter som vrider tillbaka klockan 200 år. Visserligen har den fasans­fulla Sarah Palin dragit­ sig ur presi­dentracet, men hennes svavelosande hatiska­ retorik lever i Tea Party-­rörelsen som förenar abortmotstånd, bögskräck och ­vetenskapsförakt.

Och där tron, kyrkan och religionen är den gemensamma ”hjärnsubstansen”.

I Sverige tas stegen i stillhet, men på det område där påverk­anskraften är som starkast. Allt fler religiösa­ fri­skolor får hjärntvätta allt fler barn.

Så jag vid­håller:

Där Gud är stor blir människan ­liten.