Polisen borde vilja förstå varför unga utan röst tar till våld
”Uppdrag Granskning” skulle inte vara ”Uppdrag Granskning” om de inte tog sig an upploppen i Husby lagom till ettårsdagen.
Men efter att ha sett kvällens program kan jag konstatera att UG misslyckas.
Redan efter tre minuter säger reportern att ”det går rykten om att det ska starta nya upplopp” när ettårsdagen närmar sig. Uppgiften togs som tur är bort från sajten och programmet efter kritik under gårdagen.
Samma reporter gjorde nyligen ett lysande program om polisens hantering av dödsskjutningen. Tyvärr verkar UG-redaktionen ha valt bort uppgifter som skulle ha nyanserat bilden av varför så många direkt och för en lång tid framåt förlorade respekten och tilltron till polisen.
Varför nämner inte UG att polisen kritiserats för sitt agerande innan, under och efter dödsskjutningen?
Att fyra specialutbildade poliser utrustade med skyddsvästar, hjälmar, pepparsprej, distraktionsgranater, batong och pistol går in lägenheten och skjuter mot en 160 centimeter lång, 68-årig man i huvudet efter att man separerat honom från hans fru är relevanta uppgifter som hade kunnat förklara den stora vreden och inte ge intrycket av att ungdomar i Husby agerade helt irrationellt.
Sen fortsätter det i samma spår. Niclas Andersson, närpolischef Västerort, verkar inte ha förstått någonting. Vid ett tillfälle dömer han ut Husbybornas rättfärdiga ilska med att hävda att han ”ändå hört en del beskriva att egentligen struntar man i vad som hände i lägenheten”. Vilka dessa personer är framkommer inte.
Lite senare hävdar Andersson att förortsorganisationen Megafonen är ansvariga för upploppen då de arrangerat en demonstration tre dagar innan upploppen startade.
Det presenteras dock inga uppgifter som kopplar ihop demonstrationen med upploppen.
Megafonen och Husbyborna fick inte heller gehör för sina två krav: Oberoende utredning av händelsen samt en offentlig ursäkt till mannens familj.
Några månader senare valde riksenheten för polismål att lägga ner förundersökningen och inte åtala någon av poliserna. Efter att 68-åringens hustru överklagat öppnades utredningen igen några månader senare och pågår ännu.
UG fortsätter sen med att citera en tidigare sekretessbelagd utredning som säger att enligt ”viss underrättelseinformation har individer från Megafonen deltagit och uppmanat andra att delta i oroligheterna”.
Det är en grov anklagelse från polisens sida som bygger på diffusa och hemliga källor och den känns oseriös i sammanhanget.
Det är oklart vad tittarna skulle få ut av programmet om Husby. Men UG verkar ha missat att upploppen skedde i slutet på en period där polisen via ökade aktiviteter i förorterna och Reva-kontrollerna i innerstaden hade gjort att personer med annan hudfärg, annan bakgrund och från mindre fina områden känt sig väldigt utsatta.
Det är inte försvarbart med våld, men polisen kan i alla fall göra ett litet försök till att förstå varför unga utan en röst i samhället ser våld som en sista utväg mot de upplevda trakasserierna från polisen.
Och det kan politikerna också. Tyvärr är de största upploppen i modern historia i Sverige inte en del i årets supervalår.
En polis som faktiskt lärt sig något
I kvällens UG intervjuas även poliskommissarien Johnny Lindh och till skillnad från sin kollega Niclas Andersson verkar han ha lärt sig en hel del från upploppen i Husby. Hans ödmjuka och självkritiska sätt att se på polisens framtid i orter där de saknar trovärdighet är beundransvärd. Tummen upp.