Inom kort föds ett barn som växer upp i en sagovärld
En kvinna i Halmstad har uppfostrat sin handikappade son i en fantasivärld där rymdvarelser och smurfar finns på riktigt. Hon sägs även ha försökt få pojkens personliga assistenter att medverka i den organiserade verklighetsflykten.
Halmstad kommun har gjort en anmälan till Socialstyrelsen enligt Lex Maria. Det ska bli spännande att se hur historien utvecklas. Men eftersom ytterst lite är känt kring omständigheterna bör vi tills vidare avstå både från att skratta åt eller att fördöma mamman.
Däremot är det högst befogat att jämföra smurfmammans eventuella brott med andra, mer socialt accepterade, sammanhang där föräldrar duperar sina barn.
De flesta föräldrar har lurat sina barn att tro på tomten som kommer med säcken full av julklappar. Det är tämligen oförargligt, så länge det sker med ett leende och inte som barnuppfostran genom att påstå att tomten endast prioriterar snälla barn.
Betydligt allvarligare är det att indoktrinera sina barn kring stora frågor som jordens uppkomst, människans möjligheter och livets mening.
Alltså det etablerade lurendrejeri som går under benämningen religion.
Det görs inga kommunala anmälningar mot vattenkammade föräldrar som tvingar sina ungar till söndagsskolan eller konfirmationsläger för att de ska bli goda kristna och tro på sagor om en allsmäktig Gud eller en kille som kunde gå på vatten.
I bästa fall lär sig ungarna sjunga rent och spela gitarr. I värsta fall blir de hjärntvättade homofober som hellre låter sina egna barn dö på operationsbordet än att ta emot blod från en medmänniska.
Eller så lär de sig – redan som barn – att barn måste könsstympas innan föräldrarna bestämmer vem de ska gifta sig med för att undvika att stenas till döds.
Ärligt talat. Halmstadmammans blå smurfar är ingenting mot religionernas blå dunster.
Inom kort föds ännu ett barn som kommer att växa upp i en sagovärld som känns ungefär lika verklighetsförankrad som Shrek eller smurfarna. Som medmänniska önskar jag Victoria och Daniel all lycka med sitt förstfödda barn. Njut av landstingets ostmacka, det är det närmaste ni kommer den svenska verkligheten på länge.
Som humanist önskar jag dock att den lille parveln – och alla andra barn jorden runt – fick en uppfostran och uppväxt som bygger på verklighet och mänsklighet snarare än fantasier och elitism.
För er som känner att ni absolut vill tuta i ungarna någonting: börja med rättvisa, kärlek och fri vilja.