Gå i skogen - bli rik
Det är trivialt men just därför får det bli veckans tema. Skogen som motvikt till allt annat dumt man håller på med.
Som liten med uppväxt på landet var skogen en självklarhet. Den var lekplatsen, gömstället, fantasiscenen.
I tonåren blev skogen fritidsgård, nära hem men på behörigt avstånd. Vi drack och pinkade bakom en gran och pratade tills solen gick ner.
Som vuxen stadsbo har skogen nästan försvunnit. Man går här på sina gator, sprätter fram i fina skor och skickar sms om att man kommer snart till nästa möte.
Det blir långt mellan gångerna, men till slut är man där och kan dra ett djupt andetag och det är säkert trivialt men väldigt skönt i skogen.
Nu är det svampen som drar. Vi är ute i tre timmar och fyller två korgar, mestadels med kantareller så gula att de nästan ser overkliga ut. Trodde inte dom fortfarande tillverkades så snygga.
I början försöker jag hålla byxorna rena och torra, som om det var en promenad i parken. Men detta är hardcore-skog och snart ligger jag på knä i fuktig mossa och djup-pillar loss de små rackarna som försöker ducka under löv och barr. Det susar. Stora tallar svajar respektingivande. Färgsättningen är genialisk.
Åttaåringen är skitsur och vill beställa en taxi. Vi låtsas inte höra hans stönanden. Han får bulle och saft. Vi går som målsökande robotar. Vid ett nedfallet träd öppnar sig ett himmelrike som tar en kvart att beta av. Jag gnolar på Neal Casal, tänker på just ingenting.
Man behöver inte prata för att umgås i skogen. Vi möts mellan träden med korgarna fulla av guld. Stannar vid en stor sten och dricker kaffe. Solen värmer ryggen. Vi är i korsningen mellan sommar och vinter, men framförallt på behörigt avstånd från den kaotiska kakofoni som är de flestas vardag.
Åttaåringen bryter loss ett lasersvärd och reser till en annan planet. Vi kröker rygg och njuter.
Vägen tillbaka går i motljus som förhöjer upplevelsen. De stora stövlarna tar stora steg som folk gick förr. Innan det fanns energi-dryck och stavgång.
I en tid när man kan och ska köpa allt möjligt för att optimera sin livskvalitet känns det som en upptäckt när man inser att skogen faktiskt finns kvar. Vi kanske inte förtjänar den, men den finns där ändå.
Den obegränsade tillgången till skog är en svensk rikedom som alla har tillträde till. Att plocka svamp är att leva i lyx.
Tänkte bara påminna er genom att göra reklam för skogen. Trivial men bra, lyder payoffen.