Sjölagen och klåfingriga politiker
En herre i Piteå har lagt ut en medfaren snipa till försäljning på nätet, med följande argument:
”Perfekt partybåt eftersom hon går på dom gamla reglerna om sjöfylleri dvs. under 10 meter och 15 knop.”
Mina marina källor rapporterar om samma fenomen. Lite äldre och långsamma båtar har plötsligt blivit heta på marknaden.
De nya reglerna om sjöfylleri tillåter nämligen polisen och kustbevakningen att slumpmässigt testa nykterheten hos båtförare – och vissa passagerare ombord – med hjälp av utandningsprov. Nu ska det inte gå att dricka ostraffat som många gjort på sjön förut.
Gränsen är densamma som för att köra bil, 0,2 promille alkohol i blodet.
”Det är bra att reglerna blir tydliga och klara. Förutsägbara bestämmelser ökar rättssäkerheten”, säger chefen för kustbevakningens brottsbekämpningsenhet på myndighetens hemsida. Vilket rimligen bör tolkas så, att det varit sämre ställt med rättssäkerheten förut.
Men det finns uppåt en miljon fritidsbåtar i Sverige. Ungefär hälften av dem har ingen eller mycket liten motor och gör alltså inte femton knop. Mindre än en procent av båtarna är över tio meter långa.
Om lagstiftarna velat vara konsekventa skulle de ha genomfört de nya reglerna för alla flytetyg. Även segelbrädor och, tamejfan, luftmadrasser, vilka enligt sjölagen medför redaransvar.
Eller så skulle de skitit i alltihop och låtit de gamla reglerna vara kvar; de som tillät tjänstemännen att stoppa båtförare som körde konstigt och misstänktes vara berusade. De reglerna gäller alltså ännu för en majoritet av båtarna i Sverige.
Var kom det där med tio meter och femton knop i från?
Gissningsvis är det bara godtycklig politisk klåfingrighet.
Valfläsk. Ovetenskapligt snömos. Ett spektakulärt sätt att försöka visa handlingskraft. Ett uttryck för det problemformuleringsprivilegium som förvandlar alla kritiker av den nya lagen till oansvariga sprithaverister.
Hugo Tiberg, professor i sjörätt, har i en detaljerad genomgång av den nya lagen inte bara myntat begreppen ”promillebåtar” och ”fribåtar”, utan sågat den vid vattenlinjen:
”Det är uppenbart – och ganska häpnadsväckande med kännedom om hur stor del av vår befolkning som faktiskt ägnar sig åt båtliv – att överförandet av den fasta promillegränsen från väg till vatten har beslutats av en regering och riksdag som inte tycks ha en aning om båtlivets realiteter.”
”Detta är”, skriver Tiberg, ”en förmynderskapsreglering för båtfolket, och det kan väl tänkas att den möter sådana reaktioner att den inte blir långlivad. Den minnesgode kanske erinrar sig vad som hände med båtregistret.”
Fotnot: Läs hela Hugo Tibergs sågning av nya sjöfyllelagen på: www.juresjofart.se/ny-sjoefyllerilagstiftning-2010