Sverige, agera för internationell tribunal mot Putin
Åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen vill inleda en utredning om brott mot mänskligheten i Ukraina.
Statsminister Magdalena Andersson, här finns viktiga insatser att göra.
Karim Khan, chefsåklagare vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag, meddelade i går att han har tagit initiativ till en utredning om misstänkta krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten begångna i Ukraina.
Ett viktigt beslut, men den internationella juridiken är snårig och processen löper risk att i onödan fördröjas.
En komplicerande faktor är exempelvis att Ukraina är ett av de länder som inte har godkänt domstolens stadga.
Dock har regeringen i Kiev vid två tillfällen gjort tumme upp till att ICC utreder förbrytelser på Krimhalvön, som Ryssland olagligt annekterade 2014, och i östra Ukraina, där militär konflikt pågår.
I sitt beslut hänvisar åklagare Khan till en rapport som ICC publicerade i fjol om situationen i dessa regioner:
Minst 3 000 civila har dödats de senaste sex åren, det finns välgrundade skäl att befara grova överträdelser mot krigets lagar, vittnesmål om mord och tortyr förekommer, riggade rättegångar har hållits, människor har fördrivits, egendomar har olagligt beslagtagits.
Men även brott mot mänskligheten under den nyligen inledda invasionen ska utredas.
Så vad händer nu?
En väg framåt är att domstolen godkänner åklagarens begäran och en formell förundersökning inleds. Men det är en process som kan ta tid.
En annan möjlighet är att ett land som har ratificerat domstolens regelverk gör en formell framställan om att utredning ska inledas. Då går det betydligt fortare.
Exempelvis den svenska regeringen skulle kunna agera.
Om nu Rosenbad av en eller annan anledning inte vill ta ett sådant initiativ, går det att hjälpa ICC på andra sätt.
Åklagaren vädjar till alla länder som står bakom domstolen om ekonomiskt bistånd och att gratis låna ut jurister och utredare som kan hjälpa till.
”Vårt uppdrag är för viktigt och brådskande för att hållas som gisslan av brist på resurser”, skriver Khan i ett pressmeddelande.
Det är inte svårt att hålla med. ICC fyller en viktig funktion. Ansvar utkrävs, krigsförbrytare ställs inför rätta.
Brott mot mänskligheten är för all del mycket svåra att utreda, förundersökningar pågår i regel i åratal, rättegångar genomförs först långt efter att konflikten är över.
Men redan det faktum att det ens finns en domstol av det här slaget är en framgång.
Tanken på att inrätta en sådan väcktes i FN redan 1948, men blev verklighet först efter tribunalerna för krigen i forna Jugoslavien och för folkmordet i Rwanda.
Vid en konferens i Rom 1998 drogs riktlinjerna upp och regelverket blev bindande vid en historisk ceremoni i FN-skrapan i New York 2002.
Världen fick en permanent tribunal för att åtala personer som har begått exempelvis folkmord eller brott mot mänskligheten i enlighet med Romstadgan.
Vissa länder håller sig undan, exempelvis Kina och USA har av lätt insedda skäl ett måttligt intresse för verksamheten.
Icke desto mindre är ICC ett viktigt verktyg för FN, som har förbundit sig att skydda mänskligheten mot grova krigsförbrytelser.
För närvarande pågår mål mot ledare som har utsatt civilbefolkning i länder som Uganda, Mali och Centralafrikanska republiken för svåra lidanden.
En ny utredning kommer naturligtvis inte leda till att Putin och andra ryska ledare snart är gripna och ställda inför rätta.
Men möjligen kommer brotten mot folkrätten i Ukraina en dag att få ett juridiskt efterspel i Haag.
Och då kan det ha varit av stor betydelse att ICC – och världen – agerade på ett tidigt stadium.
