Därför fortsätter Erdogans dubbelspel
Turkiets variant av den klassiska polisfilmens ”bad cop, good cop”-uppvisning är inte det minsta förvånande. Snarare förväntad.
Den är till för att pressa USA att gå med på försäljning av F-16 plan.
Om Sveriges medlemskap försenas är Nato en större förlorare än Sverige.
Det är lite av ett chicken race som pågår. Men inte mellan Sverige och Turkiet utan mellan Erdogan och den amerikanska kongressen.
Erdogan vill ha garantier för att han får köpa stridsflygplanet F-16 innan han säger ja till Sverige. USA vill att Turkiet ska godkänna Sverige innan de fattar beslut om att låta Turkiet köpa planen.
Ingen litar på den andre. Ingen vill framstå som den som drar det kortaste strået i konfrontationen.
Det är kongressen snarare än president Joe Biden som bestämmer om vapenaffären blir av. Många amerikanska politiker är sura på Erdogan för att han för ett antal år sedan köpte ett ryskt luftvärnssystem trots USA högljudda protester och för att han fört Turkiet i en alltmer odemokratisk riktning.
Men det finns också en konflikt om de syriska kurderna, YPG, som hjälpte Nato att krossa Islamiska statens kalifat. Många i kongressen betraktar dem som USA:s allierade medan Erdogan ser dem som en terrororganisation vars mål är att stycka upp Turkiet.
Det var därför vi häromdagen fick se Erdogans nye utrikespolitiske rådgivare spela rollen av snäll polis när han träffade den svenska förhandlingsdelegationen i Ankara på ett möte som i förväg målades ut som sista chansen för Sverige att bli medlem i tid till Natotoppmötet i Vilnius i mitten av juli.
Erdogans svepskäl
Strax efter att Akif Cagatay Kilic sagt att Sverige kommit närmare ett medlemskap iklädde sig Erdogan rollen av den elake polisen när han sa att det inte kan bli fråga om att godkänna Sverige så länge vi tillåter anti-turkiska demonstrationer på gatorna.
Vad Erdogan i praktiken kräver är att Sverige ska ge upp sin demokrati för att han ska säga ja. Ett krav han inte rimligen kan ställa. Liknande demonstrationer förekommer ofta i Paris, Berlin och andra europeiska huvudstäder. Därför ser jag det i praktiken bara ett svepskäl för att kunna fortsätta utpressningen gentemot USA.
Skulle Erdogan redan nu säga ja till Sverige förlorar han sitt bästa förhandlingskort för att få köpa F-16 planen.
Därför fortsätter ordkriget och det är inget Sverige kan göra för att få ett avslut. Det är bara att förhålla sig kall och vänta och se.
Som läget är nu har Sverige egentligen ingen brådska att bli invalt. Det finns inget akut militärt hot från Ryssland. Vi har dessutom fått säkerhetsgarantier från Natos alla tunga medlemsstater att de kommer till undsättning om Sverige skulle bli angripet.
Då är det betydligt viktigare för Nato att kunna visa upp en enad front mot Ryssland på toppmötet i Vilnius den 11-12 juli.
Om Sverige inte väljs in då visas Natos splittring upp till allmän beskådan. Något som Vladimir Putin och en del andra skulle ta emot som en välkommen gåva i en tid då det är långt mellan de goda nyheterna för Ryssland.
Dyker han upp?
Väst snackar mycket om hur eniga de är men när det gäller kan de inte ens enas om att välja in ett land som Sverige som i åtminstone ett årtionde haft ett mycket nära samarbete med Nato.
Det är mumma för Putin att använda i den anti-västliga propaganda som Ryssland pumpar ut 24/7.
Även om det just nu känns mindre sannolikt skulle jag inte utesluta att Sverige kan bli medlem till toppmötet i Litauen. Erdogan kan svänga 180 grader när som helst. Allt handlar om hur det går i förhandlingsspelet med USA. Detta pågår delvis i offentligheten delvis bakom stängda dörrar.
En sak att hålla ögonen på är om Erdogan dyker upp i Vilnius eller inte. Enligt Sveriges Radio har turkiska företrädare låtit förstå att han bara tänker infinna sig ”om han inte har något viktigare” på agendan.
Det får man också betrakta som en del av förhandlingsspelet. Men om Erdogan mot förmodan och all praxis, inte närvarar på toppmötet kan man utgå från att det inte blir något godkännande av Sverige ansökan förrän vid ett senare datum.
Det turkiska parlamentet måste formellt säga ja till Sverige men beslutet fattas av Erdogan personligen och ingen annan.
Sverige får sätta sitt hopp till att påtryckningarna från USA och andra stora Nato-länder räcker för att övertyga honom att det inte går att hålla Sverige utanför Nato längre.