Vad jag har i hjärtat har ingen med att göra
Det kan inte vara lätt att vara socialdemokrat i dessa dagar.
För inte alltför länge sedan sa de att det inte finns någon svensk kultur eller några svenska värderingar. Nu säger de att man ska vara ”svensk även i hjärtat”.
Det är partiets kulturpolitiska talesperson Lawen Redar som pratar hjärta i ett läsvärt reportage i DN. Lawen Redar, som jag respekterar fullt ut, leder Socialdemokraternas självkritiska uppgörelse i frågor kring migrationen.
Rapporten som presenterades för några veckor sedan fick många att sätta partiboken i halsen. Där finns inga tirader om strukturell rasism, men väl en rad konkreta förslag. Ett är att den som arbetar i hemtjänsten ska få ett lönepåslag på 5 000 kronor om man lär sig svenska.
Kravet på ökat språkförståelse är en fråga som jag själv, idiotiskt nog, tidigare placerat i den bruna kolumnen.
Det handlar inte bara om klass, utan även om etnicitet och kultur, säger Redar. Tyvärr måste jag ge henne rätt även på den punkten, men frågan är ändå: hur mycket kan S triangulera SD och fortfarande varna väljarna för SD?
När sossarnas rapport kokar ner till ett replikskifte i en partiledardebatt, då kommer det vara svårt att höra skillnad på vad Magdalena Andersson menar och vad Jimmie Åkesson avser med att vara ”svensk i hjärtat”.
Om det nu finns nån skillnad. Andersson tycks vara ett tomt blad och Åkesson har fortfarande efter 30 år inte kunnat definiera vad man är när man är svensk.
Det är nog inte så lätt att vara moderat heller. Under ett besök i Ronna 2006 sa Fredrik Reinfeldt att ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån”.
Det är inte riktigt så det låter nu.
Man kan gå varvet runt.
Vänsterpartister hatar all sorts nationalism, men blir ändå väldigt glada när invandrarna säger att de älskar Sverige.
Ungsvenskarnas vice ordförande Denise Westerberg slår ett slag för ”softgirls”, unga kvinnor som vill slippa lönearbeta och gå all in i de traditionella könsrollerna. Detta samtidigt som SD trakasserar de invandrarkvinnor som står vid spisen hela dagarna.
Å andra sidan är det inte så lätt att vara feminist heller.
Feminister ställer rätt stränga krav på hur vi kvinnor ska vara. Man ska vara stark, aldrig ta nån skit, göra karriär, ha en kompass som pekar rätt i en massa frågor och man ska gänga sig med en partner som inte heller har några skavanker. Jag fattar om många tycker att den korsetten är för trång.
Att vara politiker verkar vara ett trassel av helvete. Fråga Alice Teodorescu Måwe. Att hon inte har ”något gemensamt” med SD måste ha kommit som en överraskning även för henne.
Själv kan jag tacka Sverige för väldigt mycket. Men vad jag har i mitt hjärta, det har andra inte med att göra.