Regeringens krasch med verkligheten
El som inte finns ska fixa framtiden
Regeringens framtidsplaner frontalkrockar med verkligheten.
Billig grön el ska fixa framtidens jobb, exportinkomster och klimatomställningen.
Problemet är bara att den inte finns.
Ett nödrop, eller ska man säga en SOS-signal, skickades i veckan från Svenska kraftnät, det statliga stamnätsbolaget.
Produktionen av ny el i stor skala måste komma igång. Med det snaraste. Alternativet är en prischock, påstod de.
Det kan vara en av de mildare effekterna av en massiv framtida elbrist.
De nya gröna industrier som etablerar sig i Norrland har byggt sina investeringar på föreställningen om att Sverige kommer att försörja dem med grön billig el. Utan den, vad händer då?
I värsta fall kommer nyindustrialiseringen, eller omvandlingen av de gamla industrierna från svarta till gröna, av sig. Eller flyttar någon annanstans.
Det vore, försiktigt uttryckt, jobbigt. Det är här som framtidens jobb och framtidens exportinkomster i hög grad ska skapas.
Men elen ska också stå för den svenska klimatomställningen. Så ser regeringens plan ut. Elbilar, elbussar, elflygplan. De fossilberoende transporterna står i dag för nära en tredjedel av de svenska utsläppen av växthusgaser.
Enligt Svenska kraftnät behöver elproduktionen byggas ut med motsvarande Stockholms konsumtion under samtliga år fram till 2045.
Ett annat sätt att uttrycka samma sak är att elproduktionen måste fördubblas under de närmsta 25 åren.
Men hur ska det gå till? Det undrar många.
”Det vi ser framför oss om inte investeringarna i ny produktion skjuter fart är att norra Sverige går från att vara ett överskottsområde vad gäller el till ett underskottsområde. Och för södra Sverige som länge varit ett underskottsområde blir situationen ännu mer utmanande än i dag”. Det säger Daniel Gustafsson, chef för kraftsystem på Svenska kraftnät på företagets hemsida. Hans planeringshorisont sträcker sig fram till och med 2033.
Han efterlyser bland annat planering för pipelines för effektiva transporter av vätgas. När hörde du en politiker tala om det?
Det är alltså mycket, mycket stora beslut som måste tas. Och dem kan ingen annan ta än regeringen.
Men de ligger på efterkälken. Ulf Kristerson (M) och Ebba Buschs (KD) svar på var framtidens, billiga förnybara el ska komma från är ofta kärnkraft.
Men den kommer definitivt inte finnas inom den närmaste tioårsperioden. Stora reaktorer tar lång tid att bygga. Finlands nyaste reaktor började byggas 2005 och togs i full drift i april i år.
De små, modulära reaktorer, SMR, som många sätter sitt hopp till finns inte än. Inte ens som prototyper.
Kärnkraftselen är heller inte billig. Fyra av de svenska reaktorerna som hittills lagts ner har stängts av bristande lönsamhet.
Men regeringen vill ”dela på riskerna” med den nya kärnkraftens ägare. Det betyder något slags subventioner (som inte finns i dag). Dvs skattebetalarnas pengar. Är hushållen beredda att hålla elslukande verksamheter under armarna? Förtjusningen är begränsad, skulle jag tro.
Regeringens idéer om mer el bygger på kärnkraft och färdplanen för den bygger i hög grad på en omöjlig tidtabell.
Energiminister Ebba Busch har sagt att byggandet av ny kärnkraft ska påbörjas före mandatperiodens slut, dvs före september 2026. Eftersom ingen ligger i startgroparna för ens en projektering måste man konstatera att målet redan har spruckit.
Ett annat mål är att ny kärnkraft med en kapacitet motsvarande två gamla reaktorer ska vara på plats senast 2035. Det vill säga först bortom den tioårsperiod som statliga Svenska kraftnät skickar ut nödsignaler om.
Regeringens ambitioner om att billig grön el ska räcka till de nya jobben, de nya industrierna och klimatomställningen är för närvarande inte mer än ambitioner. Just nu räcker det med en köldknäpp och att en kärnkraftsreaktor står stilla ett par dagar för att priserna ska rusa i höjden.
Men det stora problemet är att den billiga gröna elen inte ens ser ut att finnas under det närmaste decenniet. Varken i tillräcklig mängd eller till låga priser.
Vi talar alltså om något som ser ut att bli en frontalkrock av monumentala mått. Mellan drömmar, eller ska vi säga blå dunster, och verkligheten.
TRE SPANINGAR
Natoansökan går mot ljusare tider efter ett avtal mellan Grekland och Turkiet om vänskap. Det kan leda till en positivare syn från den amerikanska kongressen till att sälja stridsflygplanet F-16 till länderna. Därmed ökar Turkiets benägenhet att säga ja till Sveriges medlemskap.
2012 års Pisamätning, publicerad i december 2013, spelade en avgörande roll för valutgången året därpå. Nu är flera av resultaten tillbaka på samma låga nivå. Men tre år återstår innan nästa mätning presenteras. Den politiska sprängkraften blir därmed sannolikt mindre denna gång.
De tre stora partierna, S, SD och M, samlar nu enligt årets sista väljarbarometer från Aftonbladet/Demoskop 76,7 procent av väljarna. De fyra små, C, KD, MP och L, delar på 14,4 procent. Resten, 7,4 procent, lägger V beslag på. Är vi på väg mot färre partier än dagens oktett?
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.