Låt dig förundras redan första pensionärsdagen
Man kan krympa omgivningen som pensionär.
Eller utforska vad som finns bortom horisonten.
Redan första arbetsfria dagen har man chansen att välja.
Jag kände en hisnande frihet, den där tisdagen i oktober 2019. Plötsligt behövde jag inte längre gå den snitslade banan till busshållplatsen, som jag gjort i decennier.
Jag gick åt andra hållet, och tog till vänster i stället för att gå rakt fram. Plötsligt kom jag till ett hus som jag aldrig riktigt hade sett, fast jag bott granne med det i 32 år.
Ett stort flerfamiljshus från efterkrigstiden byggt i en fyrkant, med en enorm, trevlig gård i mitten som jag betraktade med nyupptäckt förundran.
När jag skrev på Facebook om mitt nya liv som pensionär, kommenterade läsaren Leif:
”Så mycket man aldrig hunnit med när jobbet ätit upp en”.
Det finns en tragedi i det som jag tänker på varje dag. Men vad vore livet om man inte gjort en insats på arbetsmarknaden? Oändligt fattigt på flera sätt.
Det gäller att förlika sig med tanken på allt man inte hunnit med under de intensiva jobbåren.
Det finns ju tid kvar, även om den inte är oändlig.
En del ser nya horisonter som pensionär, andra saknar vad de har förlorat. Jag skulle vilja slå ett slag för att kliva ut på de där sidogatorna redan första dagen i det nya livet.
För erkänn: de upptrampade stigarna gick till förskolan, till barnens skola, till närmaste livsmedelsaffär, till busshållplatsen. Man hann inte utforska ens de närmaste omgivningarna under alla år då jobbet gnagde på en.
Själv hamnade jag i en virvelvind när jag flyttade till Stockholm 1983. Nytt jobb, ny stad, nya vänner och arbetskamrater. Efter ett och ett halvt år bytte jag till ett annat jobb, där jag träffade min man och ganska snabbt gifte mig och fick två barn.
Jag sa till en terapeut 20 år senare att jag inte visste att det fanns en himmel över Stockholm, för jag hade aldrig haft tid att lyfta blicken.
Jag är inte ensam. Psykologiprofessorn Dacher Keltner, som uppmanar dagens människor att känna mer förundran över den vardagliga omgivningen, säger att han brukar ge sina studenter i uppdrag att studera vad som händer på himlen.
”De blir överväldigade. De säger att de inte har tittat på himlen på åratal”, berättar han.
Den stressade nutidsmänniskan uppmanas till ”awe walks” som man kan översätta till ”promenader där man känner förundran”.
Det var en sådan jag tog min första dag som pensionär. Man ska helt enkelt i lugn och ro ge sig ut och antingen se nya saker i omgivningen, eller se på de gamla på ett nytt sätt.
Själv är jag lättpåverkad av nya intryck, bara jag går på en ny gata i min hemstad förundras jag över allt som pågår som jag inte haft en aning om.
Egentligen räcker det ju att gå hem till en granne för att man ska förundras över hur annorlunda allting är i porten bredvid.
Själv har jag förundrats över Grand Canyon, och Niagarafallen. Just nu längtar jag efter att för första gången få uppleva Karlskrona.
Det är större chans att uppleva förundran på en plats där man inte varit tidigare. Det behöver inte vara i en annan stad eller ett annat land. Det kan räcka med att lyfta blicken och betrakta husfasaderna.
Visuell design som byggnader, skulpturer och konst kan skapa förundran. Andra tips är att uppleva naturen på olika sätt: utsikter, vattenspeglar, stjärnhimlar, soluppgångar eller solnedgångar.
Att vara med om en gemensam upplevelse kan väcka förundran hos många. Det kan handla om att delta i lagsport eller dans, att uppleva en konsert, en fotbollsmatch eller ceremonier av olika slag.
(Källa: professor Dacher Keltner, University of California)