Carola ska inte ha barnbidrag
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
I (sosse-)Sverige råder devisen att alla ska behandlas lika. Det är en fin grundtanke. Men det finns barn som växer upp i fattigdom i Sverige, som oroar sig för familjens ekonomi lika mycket som mamma eller pappa gör.
Om vi anser att det är hela vårt samhälles plikt att få livet att fungera för dessa barn så kanske vi måste sluta tro att det bästa är att behandla alla lika. Lika löjligt som att alla ska ha exakt samma undervisning i skolan eller den stora lögnen från när jag växte upp: "Alla kan bli Lucia".
De som förlorar mest på att alla ska behandlas lika rent ekonomiskt är många gånger de med minst cash. Mest vinner den stora medelklassen.
I flera år har det tjatats om att taket i föräldraförsäkringen måste höjas.
Blir det mer pengar i plånboken till föräldrar med redan okej ekonomi tror man att fler män, pappor, ska stanna hemma.
Många av de debattörer som vill splitta föräldraförsäkringen rakt av, hälften till mamma, hälften till pappa, har också klagat på att det blir för lite pengar i månaden och att taket måste höjas.
INGEN klagar på att golvet inte höjs, eftersom de som är drivande i debatten inte är låginkomsttagare så klart. Svårare är det inte.
Men den 23 september i år skrev socialminister Berit Andnor en debattartikel i Aftonbladet och påminde om att sossarna än en gång kastar familjepolitikslöften omkring sig.
Nu ska både golv och tak i föräldraförsäkringen höjas i juli nästa år.
I sin debattartikel skrev hon också följande om barnbidraget. "Barnbidraget är ett sätt att skapa mer lika möjligheter - oavsett social bakgrund och föräldrars ekonomi.
Utan prövning och utan att någon pekas ut når barnbidraget ut till alla. Lika för alla."
Det betyder rent ut att rikisen Carola eller IT-miljonären Johan Stael von Holstein och hans fru kan kvittera ut samma summa barnbidrag i månaden som säg en ensamstående morsa eller farsa med skitlön.
Är det verkligen rättvist?
Jag skulle gärna avstå min dotters barnbidrag, inte för att jag vill spela fin ängel utan för att vi har så vi klarar oss.
Det är löjligt att barnbidraget inte är inkomstprövat, i likhet med bostadsbidraget.
Carola ska med andra ord inte ha något bidrag alls. Som det är nu sätter de föräldrar som kan avvara barnbidraget det på banken så att lillan kan köpa en bostadsrätt eller ett körkort vid 18 års ålder.
Egentligen borde det vara så att är man höginkomsttagare ska man tvingas avstå från bidraget till förmån för någon som verkligen behöver det och kan få dubbelt upp istället.
Fi, feministisk initiativ, har dessutom kommit med ett intressant förslag som drunknade i de upprörda rösterna kring avskaffandet av äktenskapet, nämligen fri barnomsorg.
Säkerligen svårgenomfört. Men frågan är: Ska alla ha fri barnomsorg? I så fall, varför? Maxtaxan kan väl fortfarande gälla för dem med mycket pengar, eller?
I mitt idealsamhälle pröjsar jag för min dagisplats så länge jag har bra lön.
Om den lönen ryker en dag skulle jag gärna se fram emot fri barnomsorg och ett göttigt barnbidrag. Men då skulle väl i och för sig moderat-Freddan snabbt som f-n vara där med något åtgärdspaket mot "snyltarna".