”Populism viktigare än att lyfta goda förslag”
Alliansens kampanj om brott mot blåljuspersonal är en god illustration av tillståndet i samtidens kriminalpolitiska debatt.
Populism är viktigare än att lyfta fram de goda förslag som faktiskt finns.
De borgerliga partiledarna gjorde sitt första gemensamma framträdande på länge då de i går släpade sig till Husby i Stockholm för att visa handlingskraft och förhoppningsvis få skaka en och annan förortshand inför tv-kamerorna.
Förslag som de fyra partierna har idisslat i diverse debattartiklar på senare tid har samlats i ett och samma paket.
Lyckligtvis slapp vi dumheter om vattenkanoner och utegångsförbud efter 21 i utsatta områden vilket inte hindrar att utspelet lämnar en del övrigt att önska.
Där fanns kravet på 2 000 nya poliser, men naturligtvis inte ett ord om varken att uppklaringsprocenten inte ökade förra gången kåren utökades med 2 000 personer eller vad som behöver göras för att stoppa flykten från myndigheten.
Där fanns ett önskemål om en ny brottsrubricering för våld mot brandmän och ambulanspersonal, men naturligtvis inte ett ord om att det redan finns användbar lagstiftning för att bestraffa den sortens kriminalitet.
Där fanns krav på strängare straff för stenkastning, men naturligtvis inte ett ord om vilken nytta hårdare tag gör när det rör en typ av brott som endast i undantagsfall leder till lagföring.
Det var ungefär samma litania i en debattartikel författad av moderaterna Beatrice Ask, ordförande i justitieutskottet och Tomas Tobé som publicerades i Aftonbladet i förra veckan.
Efter att ha inlett med att slå fast att "Sverige ska fungera och samhället ska hålla ihop" - någon som invänder mot den åsikten? - listades fem förslag.
De tre första var tjat om skärpta straff och det fjärde ett berättigat krav på ökade möjligheter för poliser att få ersättning för kränkning. Jag skrev för några veckor sedan om en polis som nekades pengar efter att ha blivit beskjuten med automatvapen under rånarjakt. Det är sådant en polis ska behöva tåla.
Den som orkade ta sig igenom debattartikeln belönades med ett utmärkt avslutande förslag.
Personer mellan 15 och 17 som döms till ungdomstjänst för brott mot polis eller räddningstjänst ska avtjäna påföljden inom dessa verksamheter. Vem vet, det kanske får kidsen att begripa hur viktiga dessa myndigheter och börjar tänka på att det faktiskt är människor de kastar sten mot.
Än viktigare är att moderaterna vill ta fram en handlingsplan för att stärka Sveriges socialsekreterare, genomföra reformer för fler skickliga lärare och mer undervisningstid samt förbättrade möjligheter för att ta sig ut i arbetslivet.
Åtgärder som inte låter sig genomföras på en kvart, men som till skillnad mot vattenkanoner faktiskt kan vända utvecklingen.
I ett bättre debattklimat hade inte dessa tankegångar smusslats undan i slutet, men nu lever vi inte i en tid där eftertänksamhet och klokhet premieras. Det är hårdare tag-retorik som gäller för hela slanten.
Detta är inte enbart politikernas fel. Tidningar, radio och tv lägger ner ansenlig energi på att piska upp stämningar och skapa verklighetsfrämmande bilder av ett Sverige på väg mot undergång.
Inte heller är fenomenet unikt för moderaterna, även om till exempel vänsterpartiet för närvarande bidar sin tid och sparar populismen tills nästa gång sexualbrotten är på tapeten.
Oviljan att föra en seriös kriminalpolitisk debatt återfinns i varierande utsträckning i samtliga riksdagspartier. Det är sannerligen ingenting Sverige tjänar på.