Ettåringar är lite som fyllon

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är bara ett stearinljus i tårtan. Vi låtsas att han blåser ut det men alla vet att det är mamma Ingrid som sköter själva blåsandet. Vi applåderar och sjunger. Aston bryr sig inte. Han är ett år gammal. Han tycker att presentpapperet är mer spännande än presenterna. Det är en sympatisk inställning. Ettåringar är generellt sett både sympatiska och anspråkslösa. Och fumliga.

Lite som fyllon.

Det är årets varmaste dag. Jag har tagit tvärbanan ut till Sickla udde. Jag bär med mig en bakfylla av episka proportioner och en bok som heter "Nisse går till frisören" inslagen i blått presentpapper. Jag är fyrtio minuter sen. Aston är en förtjusande ettåring. Han är min kusin Marcus son. Det känns närmare än det låter.

Jag känner bara ett fåtal ettåringar. Hugo är en annan. Min kusin Åsas son. Senast vi sågs bar Hugo en liten gubbkeps och fick varenda kammare av hjärtat att smälta.

Det händer allt oftare.

Själva smältandet. Om man tänker efter. Är det ljudet av en biologisk klocka?

Jag kan nog inte säga att jag är redo. Jag är inte där. Men jag schasar inte iväg tanken på barn. Det är ingen orimlighet längre.

Man kommer till en punkt när man inte längre identifierar sig med barnet, när man inte längre står och försöker minnas likheter med sin egen barndom. Jag vet inte när den dagen kom, men den är här nu.

En mig närstående kvinna hävdar att det bara finns ett sätt att få en kille att skaffa barn. Man lurar honom. Man slutar ta p-piller och låtsas att det regna r.

Kvinnan fick rådet av sin mor en gång i tiden. Det blir aldrig rätt tid för en man, hade mamman sagt. Det känns ju betryggande.

Aston är ett år. Han bryr sig inte om sånt. Han vinkar med krökta fingrar. Charmar den som står närmast.

Eftersom det är hans födelsedag har beslut tagits mellan farmor och mamma att han minsann inte ska behöva ha någon blöja på sig. Han sitter därför naken i sin stol vid kanten av bordet. Han äter tårta med händerna samtidigt som kisset rinner längs smalbenen och ned på altanens golvplattor. Vi andra sitter bredvid och tittar på kisspölen . Farmor skrattar och hunden vill lukta.

Han måste ha druckit mycket, säger mamma Ingrid.

Det måste han, intygar vi andra.

Aston bryr sig inte. Han äter tårta och kissar på sig. Han fyller ett år i dag.