Mod och intelligens slog tradition – och pengar

Bortom varje berättelse finns ytterligare en.

Skuggberättelsen.

Som den om Jonas Desai. Förra tisdagen satt han hemma i tv-soffan och såg Öster­sunds FK kvalificera sig för allsvenskan.

Det var sensationellt. En norrländsk småklubb som i raketfart avancerat från fjärdedivisionen till fot­bollens finrum.

För Jonas Desai, 29, var det inte lika överraskande. Han blev en del av den där drömmen redan senvintern 2012. Från sin plats på mittfältet bidrog han till lagets klättring genom seriesystemet. Han älskade att vara en del av Östersunds FK:s gränslöshet. Allt var ­möjligt. ­Etablera sig i superettan? Nej, erövra Europa!

Det ska sägas: ÖFK är inte som andra idrottsklubbar. Mest känd är den för sin kultursatsning. Spelarna förväntas läsa romaner, spela teater, diskutera konst.

Utifrån kan det framstå som långsökt varumärkesprofilering. Det trodde även jag. Fram tills jag för två år sedan satt där i klubb­lokalen. De skulle skriva en bok. Vi var ett gäng författare som hade bjudits in för att bolla idéer med spelarna, prata om skrivprocessen. Jag hamnade med Jonas Desai.

Han ville skriva om sin upplevelse av att bli bänkad. Om känslan av att en gång ha varit viktig, men inte längre.

En bra novellidé, tänkte jag. Synd bara att en fotbollsspelare skulle skriva den.

Sedan kom texten.

Det var en novell nästan ­lika sensationell som klubbens avancemang till allsvenskan.

Att som aktiv fotbolls­spelare – mitt i brinnande säsong – våga skriva så ­naket om skammen och ­ångesten i att inte längre ­duga säger en hel del om Jonas Desai. Men det säger också en del om Östersunds FK. Tryggheten de skapat. Att spelare vågar finna sin sanna röst.

Det är så skuggberättelsen Jonas Desai säger något om Östersunds FK: Kultursatsningen var inget utanpåverk. Klubben hade varken pengar eller tradition, men de hade mod och intelligens.

När boken ”Min resa till ÖFK” väl kom ut hade Jonas Desai redan lämnat klubben. Hans kontrakt förlängdes ­inte.

När vi nu talas vid över ­telefon har det gått mindre än ett dygn sedan hans nya klubb Huddinge IF åkte ur tredjedivisionen på mål­skillnad. Framtiden är ­osäker. Från och med ­november är han klubblös.

Men Jonas berättar också att han pluggar andra terminen på Södertörns högskola. Att han ska bli journalist. ­Inom vilket fält har han ännu inte bestämt.

Men allt är möjligt.

Följ ämnen i artikeln