Vänd inte bort blicken från lidandet
Det är outhärdligt att vara i sociala medier just nu. Ja, jag säger outhärdligt eftersom det varje dag känns som att gå sönder oavsett om jag väljer att tala eller att vara tyst. När jag är tyst är det som att hjärtat ska sprängas i tusen jävla bitar av sorg och ilska. När jag talar uppmanas jag att ta livet av mig, kallas antisemit och förrädare, muslimfitta. Filip Dikmen har fått sparken från Musikhjälpen efter att ha skrivit för mycket om och tagit ställning i Israel/Palestina-konflikten. Han är varken den första eller sista som kommer att ryka.
Det finns tusen lögner i omlopp, men vissa saker vet vi är sanna.
Smärtan, den psykiska: att vagga ett dött barn, att begrava hela sin familj, att inte hitta sin familj och därför inte veta vem som ska begravas och inte, att ropa ”mamma! mamma!” men aldrig få höra: ”mamma är här, älskling”, igen.
Den fysiska: ett kejsarsnitt utan bedövning, barnlemmar som amputeras, organ som krossas under tyngden av betongblock.
Vänd inte bort blicken från lidandet på grund av den här förljugna idén: Att den som kritiserar israeliska soldaters slakt av civila palestinier skulle dela världsbild med Hamas. Ignorera algoritmerna som bombarderar dig med propaganda, nej, inte ens om avsändaren är en person du tidigare kallade för vän. Glöm aldrig att avhumanisering av den andre är förutsättningar för krig och folkmord. Kom ihåg att Tiktok-klippen som utmålar palestinska mammor som skådespelare vars barn i själva verket aldrig dött bidrar till den. Samma funktion fyller argument som ”de röstade en gång på Hamas därför förtjänar de allt” och nidbilder av muslimer som ociviliserade och våldsamma. Lyssna inte på dem som säger att det urskillningslösa bombandet är ett nödvändigt ont.
Lyssna istället på barnen som ropar på sina mammor, svara som vore du deras mamma. Var stolt och trygg i din empati, din förmåga att se lidandet hos judar och muslimer, israeler och palestinier, hos den som började och den som följde. Vänd inte bort blicken.
I samma sekund som jag skriver det här plingar det i telefonen: ”Just nu: Markstyrkor inne i Gaza, uppger IDF.”
Även den som vill se varenda Hamas-terrorist uppspikad på en påle ser vad som händer i Gaza och på Västbanken just nu. Att (med all rätt) vilja utrota Hamas kan aldrig vara en ursäkt för den grymhet som Israel, med den goda världens ögon på sig, just nu ägnar sig åt. Det måste, i den mörkaste av stunder och i den djupaste vrå av vedergällning och avsky, finnas plats för empati för oskyldiga. För barn! Vad har vi om vi inte har empati? Då är vi inte ens människor längre.