Hovrätten sågar kokainmålet
Två rättegångsfel som är så grova att de kan ha påverkat utgången i rättegången.
Svea hovrätts beslut i dag är översatt till vanlig svenska en total sågning av hur Stockholms tingsrätt har hanterat det stora kokainmålet.
Så var det dags för gud vet vilket kapitel i ordningen i den infekterade striden mellan advokater och åklagare i kokainmålet, där ledaren Jonas Oredsson har dömts till 18 års fängelse.
Det har överklagats och protesterats och skrikits i rätten på ett sätt som troligen saknar motstycke i modern svensk rättshistoria. Stämningen har mer påmint om Hollywood än det normalt så försiktiga och artiga beteendet i en tingsrätt.
Frän kritik
Vid en första anblick kan dagens beslut i Svea hovrätt ses som ett bakslag för de åtalades advokater. Två av dem har krävt att rättegången görs om i tingsrätten, vilket domstolen inte går med på.
Men det var väntat. Mer överraskande är att kritiken som domstolen riktar mot Stockholm tingsrätt är, om än formulerad med juridisk lågmäldhet, frän.
Advokat Johan Eriksson, som företräder en man som dömdes till åtta års fängelse för att ha koordinerat en ligamedlem att sommaren 2009 möta en båt i karibiska havet för att ta emot 713 kilo kokain, begärde under rättegången att den svenska polis som var länken mellan utredarna och den amerikanska polisavdelning som var inblandad i spaningarna skulle vittna.
Allvarligt fel
Åklagarna protesterade och hävdade att det inte fanns någon sambandperson. Och vittnet hade hursomhelst inte något att tillföra. Dessutom hade en annan länk redan hörts. Ja, ni hör hur det låter.
Rätten får i och för sig säga nej till bevisning, om det är uppenbart att den saknar betydelse. Problemet är att det i allmänhet är i princip omöjligt att veta i förväg att till exempel ett vittnesmål är värdelöst.
Stockholms tingsrätt valde dock, möjligen med gåvor lånade från sierskan Saida, att gå på åklagarnas linje. Vittnet saknade relevans. Ett fel som hovrätten anser vara så allvarligt att det kan ha påverkat domen mot Erikssons klient.
Tydligt underkännande
I ett anfall av häpnadsväckande slapphet struntade dessutom domstolen helt i att fatta beslut om huruvida Eriksson skulle få höra ett annat vittne eller ej.
Ytterligare ett rättegångsfel, anser hovrätten. Ytterligare ett misstag som kan ha påverkat utgången.
Hovrätten garanterar i sitt beslut att mannen kommer att få en rättvis prövning i nästa instans och skriver, något inlindat, att det enda skälet till att rättegången inte tas om är att den helt enkelt är för omfattande.
Det tillhör inte vanligheterna att se en domstol så tydligt underkänna en underinstans hantering av en rättegång.
Obehagliga egendomligheter
Och följetongen kommer att fortsätta. I en skrivelse till hovrätten i dag kräver Eriksson att hans klient försätts på fri fot. En man som enligt tingsrätten spelat en mindre roll i ligan har i sommar hållits helt isolerad i tre år. Han kommer då ha avtjänat halva det straff han möjligen felaktigt dömdes till – och då är processen långt ifrån över.
Jag tror inte att hovrätten kommer att gå med på advokatens krav. Men dennes drygt 30-sidiga inlaga är ytterligare ett exempel på de obehagliga egendomligheter som har omgärdat detta mål.