Är det Bonnie Tyler även utan rösten?
Vi måste prata om Bonnie Tyler.
Plötsligt stod hon där, på scenen i Malmö Arena, sjöng sin sång. Men var det ens Bonnie Tyler?
Det finns en sekvens i ”Searching for Sugarman” då folk just nåtts av beskedet att den mytomspunne sångaren Rodriguez inte alls är död, som alla trott. Att han lever, att han ska komma till Sydafrika och turnera. Som återuppstånden nästan. Och ingen vågar riktigt tro att det är sant. Till och med bandet som ska kompa honom tvivlar. De vill höra honom sjunga innan de kan tro att det verkligen är han. Sedan börjar han sjunga. Och de förstår.
För somliga röster går inte att kopiera.
Bonnie Tyler hade en sådan röst. För den som någon enda gång lyssnat på ”It’s a heartache” eller ”Total eclipse of the heart” är det omöjligt att glömma hennes raspiga trasiga ton. En av pophistoriens mest intressanta röster.
Och i helgen hade hon kommit till Malmö för att representera sitt land i Eurovision Song Contest.
Först var det en presskonferens, där hon lite spontant sjöng några rader ur sin klassiska ”Total eclipse of your heart”. Det var en smärre chock, det lät bedrövligt, som en i raden av fyllesjuka karaokeversioner av samma låt. Och några dagar senare stod hon på scen och framförde sitt lands bidrag. Fortfarande inte ett spår av den där unika rösten.
Den röst som egentligen hade varit resultatet av ett misstag. Bonnie Tyler har själv berättat om hur hon i mitten av sjuttiotalet drabbades av knutar på stämbanden. Efter en misslyckad operation ordinerades hon att vara tyst i sex veckor. Något hon inte klarade, vilket resulterade i den där rösten som skulle bli hennes signum.
Det hela fick mig att tänka på ”Benny Guldfot”. Den tecknade Buster-serien om den föräldralöse pojken Benny Dane som först är direkt usel i fotboll. Men som en dag hittar den gamle storstjärnan ”Kanon-Keens” fotbollsskor, och med skornas hjälp blir bäst av alla. Inte bara för att han sprang snabbare och sköt hårdare, han tycktes dessutom alltid stå rätt, tänka rätt, intuitivt. Seriens stående konflikt är hur skorna på olika sätt försvinner, vilket ständigt riskerar att avslöja hans hemlighet och förstöra hans lovande fotbollskarriär.
Som vuxen är det svårt att inte tolka seriens bärande tema som skörheten och ambivalensen inför den egna talangen, rädslan för att bli avslöjad, rädslan för att begåvningen ska försvinna.
Att ha, och sedan inte längre ha.
För Benny Guldfot slutade det med att han i åtminstone den holländska översättningen av serien blev fotbollsproffs.
För Bonnie Tyler slutade det med en nittondeplats i Malmö. Efteråt sa hon till den engelska pressen att hon ”gjort så gott hon kunnat”.