Du ska försörjas av bensköra tonåringar
Medelålders är du när du blir glad av att se en polis, har jag hört. I nästa skede öppnar du det orange kuvertet med visst intresse. Rätt vad det är vill du ta dig en ordentlig titt på tonåringarna, som en dag ska försörja dig. Och du undrar hur det ska bli.
I skolans nedsläckta uppehållsrum sitter de blickstilla med gamnacke över läsplattor, små rektanglar av ljus i dunklet. De rör sig mindre än fetmapatienter som väntar på operation. Var femte unge är för tjock. Bara en av tio fyraåringar rör på sig ordentligt en timme om dagen.
Denna generation av bensköra ständigt uppkopplade med nackproblem och depressioner ska ta över världen. Och med en aldrig tidigare skådad kreativitet, eftersom deras hjärnsynapser vässats i den nya superkommunikativa värld som blir dig allt mer svårframkomlig?
Du kan inte veta, men du häpnar. (Det är även så du vet att du är medelålders.)
Du tittar måhända bara lite för mycket på tv, fortfarande gamla hederliga SVT och serien ”Gympaläraren”, som utspelar sig på en skola i Ösmo.
Den gör dig omskakad, möjligen så ängslig att du googlar dig till statistiska centralbyrån och finner att befolkningspyramiden inte längre är spetsig, mer som en jäst svamp. För hundra år sedan var bara var tionde människa folkpensionär, snart är vi förfärande många som ska försörjas av hälften så många barn.
Och du tänker att ungarnas stillasittande är en nationalekonomisk fråga, en bomb. Med bomber är det så att man inte bara kan undvika dem och tänka att det ordnar sig.
Så tänker du vidare att det inte är ungarna själva som satt sig ned i mörkret med en läsplatta. Det är inte de som betalar för de sjutton kilo godis de varje år äter.
Och du undrar över att uppgivenheten på skolan i Ösmo, lärarna säger att det gååår ju inte att tvinga ut tonåringar på rasterna, för de kommer att säga nej. Ja? Vem bestämmer i skolan?
Du drar dig till minnes att när du ville gömma dig med en bok i flickrummet kom alltid någon in och skrek: NU GÅR DU UT.
Men så minns du lättad att den tiden är förbi då du själv förgäves lanserade broccoli och kämpade för att mobiltelefonen måste ligga på byrån i hallen över natten.
Och det är så du vet att du är en bra bit in i medelåldern.