Bodström – ett ironiskt val av försvarsadvokat
Mannen som misstänks för två mord var i för dåligt skick för att infinna sig till häktningsförhandlingen.
Det är en ödets ironi att advokaten som är utsedd att tillvarata dennes intresse låg bakom den lagändring som gör det möjligt att döma psykiskt sjuka våldsbrottslingar till straff som gör dem farligare.
Rättens ordförande Mats Orstadius inledde förhandlingen i sal 3 i Linköpings tingsrätt med att förklara att det inte var ”lämpligt att transportera” den anhållne, varför han var kvar på den rättspsykiatriska klinik där han de senaste dygnen har vårdats.
Sedan gav rådmannen ordet till åklagare Britt-Louise Viklund, som förefaller vara något så omodernt som en människa som är noggrann med detaljerna.
Hon ville veta om hon uttalade namnet rätt på den unge man vars ansikte och överkropp vi såg på en videoskärm på väggen.
– Ja, svarade han tyst och tittade ner i bordet.
Bredvid honom satt Thomas Bodström, advokat, tidigare justitieminister, ofta kallad Göran Perssons smartaste rekrytering.
Han förklarade att klienten inte minns något från natten och vill bli släppt, ett önskemål vi alla på åhörarläktaren- reportrar, fotografer, nyfikna - misstänkte skulle visa sig vara optimistiskt i överkant.
Sedan blev vi utkörda, ty i vår tid hålls häktningsförhandlingar bakom stängda dörrar så fort en åklagare hostar till. Domarna säger lydigt ja utan att nämnvärt reflektera över faktumet att offentlig insyn i förhandlingar är av vikt för rättssäkerheten.
Under väntetiden i entrén bläddrade jag igenom en av mannens många domar. 15 avsnitt i belastningsregistret. Misshandel, olaga hot, stölder, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak ...
Det är i allt väsentligt den tidigare sambon och parets tre barn som har varit utsatt för brottsligheten. Han har bland annat åtalats för att ha våldtagit henne då hon var höggravid.
Det är en katastrof till människa. Fängelsedomar, våld, massivt missbruk av knark och sprit.
Förhandlingen var överstökad på anmärkningsvärt snabba 20 minuter. Det tycks inte ha funnits mycket att dividera om. En inte alltför djärv gissning är att bevisningen är mycket god.
Den misstänkte tittade ner på sina händer då rådmannen förklarade att han på sannolika skäl är misstänkt för två mord. Han hade en vit t-shirt på sig som såg ut att vara ny. Bodström viskade något till honom, sedan var det över.
Vi vet ännu så lite om omständigheterna kring dåden. Men utredarna säger att mannen är förvirrad och det finns skäl att tro att det rättsliga efterspelet till denna tragedi kommer att utmynna i en diskussion om fängelse eller vård.
En sådan situation skulle vara paradoxal. Som justitieminister med anspråk på att vinna val ville Bodström nämligen avskaffa fängelseförbudet för de som är så sjuka att de inte begriper vad de ha gjort och som därmed inte i någon rimlig bemärkelse kan anses vara ansvariga för sina handlingar.
Lagändringen gick dock trögt och det blev till slut Alliansen som drev igenom att även allvarligt psykiskt störda ska kunna dömas till fängelse.
Det var en osedvanligt dum förändring. Vi har inget att tjäna på att skogstokiga våldsbrottslingar inte får den vård de behöver. Det finns tvärtom en uppenbar risk att de kommer ut ur fängelse farligare än någonsin.
Att advokat Bodström kan komma att kämpa mot ett straff som han som justitieminister propagerade för är i sammanhanget en klen tröst.