Det händer för mycket – och inget alls
Trots att Almedalen i år har över 3000 programpunkter är känslan att det händer alldeles för lite. Allt är så väldigt förutsägbart. Alla överträffar varandra med smarta one liners. Allt är “intressant”. Samtalen är så himla “trevliga”. Ingen bråkar. Alla är överens. Min spontana känsla är att det händer för mycket och därför ingenting alls. Jag förstår att logiken inte går ihop, men jag är lite trött.
Dagens snackis var utan tvekan bröstkuppen under Fredrik Reinfeldts tal. Först ägnade moderata tjänstemän hela torsdagskvällen till att sura och gnälla över att Femen-aktivisterna fått alla rubriker som egentligen var statsministerns. Men så fort de insåg att en av aktiviterna, Jenny Wenhammar, står som Miljöpartiets fjärdenamn på riksdagslistan för region Skåne läns västra var mini-spinndoktorerna igång. Under hela dagen var det det enda moderaterna pratade om. Miljöpartiet MÅSTE sparka Wenhammar. Miljöpartiet är EXTREMISTER och ett HOT mot yttrandefriheten. Ja, ni fattar hur mitt twitterflöde såg ut.
Senare på fredagen kom Wenhammar till Aftonbladets tält och mötte M:s Gunnar Axén i debattprogrammet 20 Minuter. Det var länge sen jag såg två personer som befann sig så långt ifrån varandra. Axén menade att det är allvarligt att personer som vill komma in till riksdagen för att stifta lagar väljer att bryta mot dem på vägen dit. Bra poäng.
Wenhammar förstod å andra sidan ingenting av kritiken. Hon är en aktivist och hennes bröst är det enda vapen hon har, menar hon. Att hon fick framföra det fullt påklädd i Nordens största tidning verkar inte förändra någonting.
Men här har vi något som jag tror att politiken kommer att tvingas behöva hantera allt oftare i framtiden. Dagens unga är aktivister innan de blir politiker och det är tack vare deras energi och engagemang i vissa frågor som de blir attraktiva för de etablerade partierna. Men det betyder inte att de lämnar aktivismen bakom sig när de tagit steget in i finrummen. Det visade 42-åriga Wenhammar.