Flytta på er, alla ni tidningsmakare som misslyckats
Mitt i den värsta tidningskrisen någonsin får Sverige en ny kultur- och demokratiminister i Alice Bah Kuhnke som inleder med att nobba Journalistförbundets kongress. Min yrvakna bransch har snabbt insett att om journalistiken ska räddas så är det vi som ska göra det. Det finns dock ett stort problem: Folk som vägrar flytta på sig.
Det finns några saker som jag alltid haft svårt med i den här branschen. De är också grunden till det mesta som inte funkar. Jag minns när nyhetssajten Nyheter24 startade i september 2008. Jag var sist in i en okonventionell och oerfaren redaktion som fick chansen att göra något helt nytt: Dra i gång en nyhetssajt för unga mitt i finanskrisen. Det här var en tid då många i branschen hävdade två saker:
1. Unga har slutat läsa nyheter. (Väldigt fel.)
2. Det finns inte plats för ännu en aktör i Mediesverige. (Väldigt, väldigt fel.)
Sex år senare finns Nyheter24 kvar och har nu ett 30-tal anställda. De flesta under 30 år. Även om Nyheter24 inte längre kan anses vara en nyhetssajt (och ärligt talat tappat sin publicistiska själ) så har den under åren varit en plantskola för drivna, unga journalister som ser sitt jobb som sin hobby, som ville vara bäst. Lönen på Nyheter24 sög då och suger nu, men det var en väg in i en bransch som till mångt och mycket ännu bygger på kontakter. Jag kan - utan att överdriva - konstatera att de flesta som gått den vägen numera har fasta, roliga anställningar på de stora mediehusen.
Men om jag lyssnat på kritiken mot Nyheter24 hade jag kanske i dag harvat på någon otrygg, trött redaktion som är på väg att självdö. Än i dag försöker branschkollegor läxa upp mig om vad man får och inte får göra, vad som är rätt eller fel. De hade fel då och de har fel nu. Vi har fått en bransch med alldeles för många snackare. För många älskar att skriva fina analyser om vad som bör göras och för få gör det.
Där journalistiken har mest ont i dag, lokaltidningarna, får samma ledningar som försatt dem i skiten även uppdraget att ta dem ur den. Det är skrattretande. Vad Stampen, som äger kristidningen Göteborgs-Posten och säger upp var femte journalist, behöver mest av allt just nu är personer med ny kompetens som vågar lämna de gamla hjulspåren, är onostalgiska och som har hungern att vinna kriget mot nya aktörer som till exempel Facebook, Google eller Aftonbladet som är och har varit ett föredöme i 20 år. Vill ni inte jämföra er med stora Aftonbladet, ta då en titt på Uppsala Nya Tidning, ett lokalt mediehus som både förstått och agerat efter hur den nya medievärlden ser ut och kommit ut starka på andra sidan.
Tidningsägarna behöver på riktigt vädra ut dem som misslyckats och kasta in personer som orkar ta fajten med dem som säger att ”så har vi alltid gjort på den här tidningen” och vågar ta beslut som sticker ut. Kanske ska de misslyckade ägarna rensa ut sig själva när de ändå håller på. Nytt folk kommer på egen hand förstås inte ta lokaljournalistiken ur krisen, men det kommer de som redan misslyckats definitivt inte att göra. Det är dags att sluta med ryggdunkandet och svågerpolitiken. In med frisk luft innan ni behöver stänga igen butiken.