Nu är liran, pesetan och drachmen på väg tillbaka
Uppdaterad 2019-06-26 | Publicerad 2011-09-26
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Heimerson i världen
Jag tömmer plånboken och tittar på mina eurosedlar. På en grön hundring går dekoren i barock. På en röd tia är det romansk arkitektur. På en apelsinfärgad femtilapp renässansmotiv.
Jag undrar: Kommer jag att sakna dem? Klart. Ett franskt ordspråk säger: ”Kärleken kan uträtta mycket. Pengar allt.”
Vi kan ju nu ta för givet att det går åt helvete med euron, valutan som är den främsta symbolen för ett enat Europa och som används i 17 av EU:s 27 medlemsstater.
Grekland följer lektion ett i Saab School of Economics: betala inte era skulder, behöver en konkursförlikning. Metoden har med framgång praktiserats av Argentina och Island. Men Grekland – med förpliktelser mot franska och tyska banker – slipper inte undan. Landets ekonomiska framtid ligger i att dra sig ur eurosamarbetet och skapa en egen, devalverad valuta. Vi får uppleva drachmens återkomst.
Portugal, Spanien och Italien är på samma sluttande plan; italienarnas rating nedgraderades för någon dag sedan. Kanske får vi se en nordeuro kontra lira och pesetas.
Tyskland drömmer sig tillbaka till sin d-mark. Den var stark och stabil som... ja, vad jämför jag med? Inte dollar. Den vacklar ju. Tyskland ville aldrig ha euro; de fick acceptera den som pris för att Frankrikes president Mitterrand skulle acceptera tysk återförening. Nu säger miljoner tyskar: varför är det just vi som ska stå för fiolerna när de andra länderna slarvar? (Svaret är: det är bara ni som har pengar).
Frankrike tycker att euron lett till inflation men gruffar inte. Om fransmän drömmer om francs så är det schweizerfrancs. Britterna är bara skadeglada. De höll sig utanför EMU och säger: Va-va-de-vi-sa.
Kommer jag att sakna euron om och när den försvinner? Naturligtvis. Det enklaste sättet att beskriva EU:s fördelar är att påpeka att vi tack vare euron slipper växla pengar och behöva undra vad de lokala kulorna är värda och vad två stora stark skulle ha kostat i kronor. Ju färre valutor desto bättre; tänk om USA:s 50 delstater var och en hade haft sina egna pangar.
Euron har även för svenskar varit en hemmavaluta. Vi är – trots vårt motstånd i folkomröstningen 2003 – inte ovana vid valutaunioner. Det fanns från 1873 till 1914 med samma skandinaviska krona i Sverige, Danmark och Norge.
Det är bara något år sedan jag var inbjuden att tala på ett seminarium i Västerås,där länets företagare var på hugget att lokalt införa euro. (Det har Höganäs redan gjort). Jag delade podiet med Fagerstas v-kommunalråd Stig Henriksson och Haparandas dåvarande s-kommunalråd Sven-Erik Bucht. Jag trodde de var euromotståndare, men de visade sig vara euroentusiaster.
Jag hade gjort mitt föredrag till en fråga: Vad har Montenegro, Guadeloupe och Finland gemensamt? och tillfogade svaret: De har alla euro!
Det var lätt att peka på eurons fördelar. Större marknad. Ökad inre handel. Enklare att göra prisjämförelser. Rörligare arbetskraft. Ökad respekt i omvärlden.
Det är i dessa döddansandets dagar – då ekonomer skyller på politiker och politiker på bankbonusar och alla skyller på Lehman Brothers och börsen rasar och recessionen nafsar oss i hälarna – lätt att glömma att pengar stimulerar oss.
Det var Woody Allen som sa: ”Rikedom är bättre än fattigdom, om inte annat så av ekonomiska skäl.”
Zsa Zsa Gabor har bidragit med: ”I skolan fick jag lära mig att pengar inte är allt. Det viktigaste är att vara snäll. Så fort mamma fick veta vad lärarinnan sagt satte hon mig i en annan skola.”
Det borde finnas bara en väg för euron: uppåt, framåt. Övergången den 1 januari 2002 gick som en dans. Aldrig hade så många människor i så många länder samtidigt gått över till en och samma valuta.
Men nu krasch. I fredags sa Greklands finansminister att han skissade på formerna för sitt lands statsbankrutt.
Finns det något sätt att rädda euron? Bara hos min favoritkåsör, Fredrik Muhr i Svenskfranska Magasinet, finner jag en konstruktiv tanke:
”Pryd sedlarna med något bra som ska hända i stället för något bra som har hänt. På femman kan man placera in en tjock grillad med bröd på framsidan och en korvkiosk på baksidan under arkaderna.”