Elin, jag trodde vi hade en framtid!

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-13

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Elin, hon säger att hon heter Elin.

Jag känner ingen som heter Elin.

Men det kan man inte säga till någon som ringer och säger att hon heter Elin.

Hon undrar hur jag mår.

– Jag mår bra, säger jag.

– Vad bra, säger hon.

Hon frågar vad jag har för mig.

Det är ett subtilt sätt att säga att min röst gör henne snurrig.

Vi klickar. Hon gillar mig. Jag gillar henne. Det känns bra.

Vi, jag och Elin, kan ha en framtid ihop.

Ett barn av varje sort. Sex 2,4 gånger i veckan. Två veckor all inclusive på Alcudia. Insmugglad Skogaholmslimpa och Bamseklubben.

Jag känner att vi är på god väg.

Halvvägs, kanske.

– Du, Ronnie??

– Mhmm???

– Du har kanske hört talas om tidningen Slitz?

Jag säger till Elin att jag har hört talas om tidningen Slitz.

I nästa sekund förbereder jag ett blossande tal om sexualiseringen av det offentliga rummet. Jag är duktig på att slentrian-förfasa mig över objektifieringen av unga kvinnor.

Det vill inte Elin.

Hon vill att jag ska teckna en prenumeration.

Det vill inte jag.

Vi har ett problem i vårt förhållande.

När vi tar avsked känner jag att något är fel. Hennes röst är darrig, tung av besvikelse.

Jag har sårat henne.

När telefonen ringer igen har det gått en vecka.

Jag hoppas att det är Elin.

Det är det inte. Det är Jessica. Hon ringer från FHM. Det är också en tidning för pojkar som gillar flickor med stora bröst.

Jessica säger att jag får ett par kalsonger på köpet. En antydan om att min intimhygien inte håller måt-tet.

Jag gillar henne inte.

Hon är bara ute efter mina pengar.

Så ser jag plötsligt mönstret. Pojktidningarnas lakejer har ställt in siktet:

Tjugo plus.

Hyfsad inkomst.

Ensamhushåll.

Som inte har legat under de senaste två veckorna.

Öppet mål.

Jag känner mig lätt skamsen, lite utsatt. Sedan tänker jag på Elin. Med henne var det annorlunda.

Hon såg mig. Ville mig väl. Att hon sedan tvingades kränga en tidning är ovidkommande. Ett litet hinder på vägen.

Vi hade något.

Elin med Bamseklubbsemestern och jag.

Elin, varför ringer du inte?

Tänk på barnen.

Premiär för Aftonbladets nye krönikör: Ronnie Sandahl.

Ronnie Sandahl

Följ ämnen i artikeln